ÅRSKRÖNIKA: Vårt första år på gården

Idag är det på dagen exakt ett år sedan vi fick nycklarna till vår gård. Ett år sedan gården blev vår. 

Här kommer en sammanfattning av det gångna året. En årskrönika över året som gått. Jag är lite nördig och gillar att dokumentera och sammanfatta så detta blogginlägg kanske inte känns superintressant för alla er läsare, utan mest kanske för mig själv. Det är helt okej att sluta läsa här och invänta kommande inlägg istället! Eller bara scrolla ned för att kolla på alla bilder.

Känslan när jag är på gården är att detta är LIVET. Här känner jag mig som allra mest levande. Jag vill uppleva. Bära ved, jobba med kroppen, gå ut i skogen. Vara i naturen. Ge kärlek till gården i form av att ta hand om den och varsamt ge den omsorg som den behöver för att få fortsätta finnas till i många hundra år till.

Jag vill komma bort från tid vid mobiltelefonen (men har den med mig för att kunna fota - jag älskar att fota). Men att sitta och scrolla, det är bortkastad tid när vi är här.


Det är lätt att tro att livet här på gården alltid är så där härligt och harmoniskt. Sociala medier har ju den förmågan, att få oss att tro att alla andra har ett mer härligt och spännande liv än ens eget. Ni som följer @garden.i.bergslagen på Instagram kanske fått den bilden av vårt liv på gården. Men även om jag ÄLSKAR livet här på gården så är det långtifrån solsken varje dag. Motgångarna och misstagen vi gjort under detta första år är många. Jag förstod ganska snabbt att min bild av att ha en sådan här gammal gård ute i skogen inte alls överensstämde med hur det faktiskt är. Vi har ödmjukt fått landa i att vårt första år här är en enda stor lärdom. Vi kan och vet väldigt lite om hur livet på landet går till. Att leva i enkelhet ute i skogen utan annan uppvärmning än att elda, utan toalett och med endast tre eluttag som alla finns i samma rum är något helt annat än att leva i stan. Man blir väldigt ödmjuk av detta liv. Det är okej att vi gör och fortsätter komma göra en hel del misstag och när jag slappnade av och accepterade att det är så så känns det bra. För varje dag blir jag lite tryggare och känner mig mer och mer hemma. Det är en skön känsla. 

Den 11 oktober 2020 var första gången vi besökte gården. Den hade kommit ut på Hemnet dagen innan och vi beslutade att göra en spontanutflykt en söndag för att kolla på omgivningarna samt hur gården såg ut från utsidan. När vi väl kom fram och såg att ägaren var ute på gården kändes det dumt att inte gå ut och berätta varför vi var där. Det hela resulterade i att vi fick en egen spontan visning av gården. 

Jag hade inte mer än tagit några få steg in i gården förrän jag visste. Jag visste att det var detta som vi letat efter. Golvet under mina fötter som legat där sedan slutet av 1700-talet, och de gamla dörrarna inne i gården var som magi. De andas så mycket historia och tankarna började genast snurra kring vem som har bott här tidigare. Vem gick på dessa golv för 200 år sedan? Hur såg deras liv ut? Vilka öden hade utspelats i detta hus? 

Vi hade åkt runt på visningar av olika stugor och fritidsbostäder i lite drygt 10 år. Ett tag kändes det som att det var familjens primära helgutflykter, att gå på visning av någon stuga. Inte visste jag då att det var denna gård som väntade på oss. 

Nu i efterhand så tror jag mer att det var gården - och skogen - som valde oss. Det var inte vi som valde platsen, utan platsen valde oss. 

En vecka efter att vi varit på spontanbesök till platsen så var det dags för visningen (den 18 oktober 2020). Jag minns hur jag smålog när vi satte oss i bilen på väg till visningen. Jag log för att jag visste att nu började en ny era i våra liv. Jag bara kände det i hela mig. Men det var med enorm nervositet också. Hur många skulle komma på visningen? Tänk om det var många som kände som oss? Skulle priset gå upp massor och vi inte ha råd att köpa gården? 

Tre dagar senare, den 21 oktober, skrev vi på kontraktet. Priset gick upp mer än det dubbla jämfört med utgångspriset. Men för oss var det värt det. Varenda liten krona. För mig finns inte en bättre plats på jorden än denna. 

Den gamla ägaren hade vid köpet lovat att borra brunn och i början av november var en brunnsborrare på plats och borrade 100 meter djup brunn. Sedan den varma sommaren 2018 hade vattnet i den tidigare brunnen inte räckt. En av många skrämmande bevis på klimatförändringarna. Inte ens i Sverige kan vi längre vara trygga med att vårt vatten räcker. Jag funderar ofta på hur det kommer sig att så oerhört många människor fortfarande lever i förnekelse kring klimatkrisens oerhörda omfattning.

Säljaren tog på sig att borra brunn innan vi flyttade in. Den brunn som fanns tidigare på gården hade alltid gett vatten som räckt året om men sedan den rekordvarma sommaren 2018 så räcker inte längre vattnet längre än till mitten av sommaren innan brunnen hade sinat. De behövde borra hela 100 meter i denna nya brunn. 

I väntan på att vi skulle få tillträde till gården började A bygga ett farmer house table som vi skulle ha på gården. Ett riktigt stort bord som rymmer många. Sedan dess har hon fortsatt att utveckla sina byggkunskaper under hela detta år.

Den 19 november 2020. Farmer house table börjar snart vara klart, lagom till vi fick tillträde nästa fredag. Vi behandlar träet med linoljevax ek från Allbäck. Giftfritt och naturligt bestående av linolja, bivax och färgpigment.


Den 27 november 2020 blev gården vår på riktigt. Med nycklarna i hand var tillträdet på riktigt. Vilken känsla det var att komma dit och få öppna dörren med våra nycklar!!! Det häftiga är att exakt på dagen 10 år innan fick vi nycklarna till vårt nuvarande permanenta boende i Örebro. Den 27 november 2010 flyttade vi in i vår villa i Örebro. This was meant to be!!!

Gården blev vår den 27 november 2020, på dagen exakt tio år efter att vi flyttade in i vårt hus i stan.

Vår första helg på gården var det första advent och passande nog så kom den första snön.

Lite loppisfyndat julpynt hann vi få upp redan under vår första helg på gården.

Ganska snart märkte vi att det inte var helt lätt att leva utan varmvatten. Jag var skeptisk till en början men är nu oerhört tacksam över den lilla varmvattenberedare som var det första större som vi ordnade på gården efter att vi flyttat in.

Installation av en liten varmvattenberedare på 15 liter den 11 december 2020.

En annan av de allra första sakerna vi gjorde på gården var att börja rensa ur vedboden. Slänga allt skräp och bråte, ta hand om och stapla veden och få lite mer ordning där inne. 

Dagen innan julafton upptäckte ett av våra barn att det låg sopor nedgrävda i skogen alldeles strax utanför vår gård. Det var ingen liten mängd. Det var giftigt avfall som försökts att dels grävas ned och dels eldas upp. På en area av ungefär 15 x 15 meter hittade vi målarburkar, sprayburkar med skadliga kemikalier med varningssymboler på, sopsäckar med plastförpackningar och påsar fyllda med gamla batterier. Många glasflaskor där de flesta av dem spruckit så glasskärvor fanns överallt. Bland de större sakerna fanns en gammal vedspis och en tunna där innehållet runnit ut. Hur har dessa kemikalier skadat marken och grundvattnet där vi bor? Jag tog kontakt med Lekeberg kommun och kontaktade även skogsbolaget som förvaltar marken åt Häradsallmänningen. Jag försökte samla upp så mycket jag kunde av detta och ställde vid vägkanten. Sedan har varken kommunen eller skogsbolaget gjort något för att ta hand om och sanera området. Allt som stod vid vägkanten försvann i våras och jag tror att det var i samband med att kommunen hade en uppsamling av större avfall som det plockades upp. 

Vi firade både julafton och nyårsafton på gården.

Helgen den 8-10 januari var dramatisk och satte djupa spår i mig. Det hela började med att vi på fredagen köpt 3 kubik med ved från en man nere i byn som vi lastade på ett släp vi hyrt. I den branta backen upp till vår vedbod fastnade vi. Jag har en rädsla (läs: nära fobi) för att köra med släp efter att ha varit med om en bilolycka med släp på motorväg när jag var 19 år. Bilen orkade inte dra oss upp och jag hamnade i total panik. A fick tömma släpet förhand genom att kasta veden ned i diket bredvid och sen fick vi hjälp att ta av släpet och köra ned det manuellt. 

Som om det inte räckte med dramatik så när vi skulle lägga oss på fredagskvällen så upptäckte jag att det glödde på utsidan av röret till vår vedspis när vi skulle gå och lägga oss sent på kvällen. Allt var så nytt på gården och den natten sov jag inte många minuter. Rädslan för att det var något fel med rökkanalerna och att det skulle börja brinna var enorm. 

I mitten av januari installerade vi smartplugs på gården kopplade till det hemlarm som vi har installerat. Med dessa kunde vi börja styra våra tre konvektorelement så att de slog igång samt slog av för att hålla en innetemperatur på mellan 8-12 grader. Denna vinter har vi satt spannet mellan 10-12 grader. Även om direktverkande el är dyrt och inte en bra lösning i längden så löste detta vårt akuta behov av att kunna kontrollera så att det inte blev för kallt inomhus med risk för att vattenledningarna skulle frysa sönder.

I slutet av januari gick vi upp på vinden och tog ned alla getingbon som fanns där, ca 15-20 stycken. Vi städade också ur vedspisen som var alldeles överfull med aska. Inte konstigt att den blev överhettad där i början av januari. Vi börjar även putsa bort all rost på vedspisen för att kunna göra den svart och fin igen.

I slutet av januari städar vi ur vår vedspis från enorm mängd aska, samt knackar bort den lera som satt ovanpå ugnsdelen. Beställer ny lera och järnfilsspån från Gysinge. Vi börjar även putsa utsidan för att få bort all rost innan vi ska behandla med spissvärta för att få den svart och blank igen.


I slutet av januari var vi upp på vinden och tog bort alla getingbon uppe på vinden. Under sommaren satte vi sedan upp aluminiumnät ovanför takfoten för att förhindra att både möss och getingar tar sig in och bygger bo på vår vind. Vi lade då också ut släktkalk för att hålla dem borta.

Ganska snart upptäckte jag att det fanns fula kalhyggen lite varstans runt gården. Den magiska gammelskogen var liksom uppdelad och förstörd i stora områden. Likt ett stort pussel där massor av pusselbitar var borta. På kalhyggena var det svårt att ta sig fram. Snårigt och fult och väldigt svårt att ta sig fram. Ingen naturupplevelse alls utan jag fylldes mest med irritation över fulheten och oframkomligheten. Dessutom upptäckte vi att de vandringsstigar som enligt Lantmäteriets karta skulle finnas i området var förstörda och helt utraderade då de farit fram och skövlat skogen. Det var här mitt intresse för skogsfrågan vaknade. Jag började förstå att vi i landet Sverige som ser oss som ett land med mycket skog - jag började förstå att denna bild inte var sann. När jag började läsa på så förstod jag ganska snabbt att verkligheten såg annorlunda ut. Att hitta större områden med orörd skog är inte lätt i landet Sverige. Då skrev jag DETTA inlägg om att den svenska skogen är hotad.

Kort därefter, den 14 februari på självaste Alla hjärtans dag, fick vi höra att skogen mittemot vår gård såg ut att vara avverkningsklar. En klump i magen. Vadå avverkningsklar? Den 17 februari ringde A skogsvaktaren på Häradskog skogsbolag som förvaltar skogen som ägs av Hardemo Häradsallmänning. Skogsvaktaren berättade glatt och stolt att "Ja, det stämmer. Vi har anmält denna skog för avverkning och ska hugga ned den inom kort". Efter att chocken lagt sig så tog jag ett beslut något dygn senare: Jag skulle göra ALLT som stod i min makt för att stoppa dessa avverkningsplaner. Allt i mig sa att detta var fel. Allt! Varenda cell. En vackrare och mer livfull skog hade jag inte sett innan. Så fylld av liv. Så mycket vilda djur som fanns här. Lodjur, älgar, rådjur, grävling, varg. Vart skulle de ta vägen om skogen försvann? Vill du läsa mer om min kamp för att rädda skogen så läs HÄR. Där finns också en länk till alla inlägg jag skrivit om detta.

Vi hittar också en kille i en närliggande by som har en plog som plogar vägen upp till gården när det kommit mycket snö, så att vi kan ta oss till vår gård. Han plogar nere i grannbyn och kan då ringa oss när han tycker att det behövs plogas och vi kan avgöra om han ska göra det eller inte. Vi har kommit överens om ett fast pris per plogning. Under denna vinter behövde vi anlita honom tre gånger. 

I januari ser jag också extremt mycket spår efter älg i snön. Jag känner en rädsla för att möta älgar. Tänk om den attackerar. Hela denna period domineras jag av stor rädsla. Allt som hände med släpet, eldincidenten och de nergrävda soporna - det blev liksom för mycket. I slutet av januari möts jag dessutom av en grotesk syn när jag hittar en hel död älg bara knappa hundra meter från vår gård. Jag börjar träna att vara ute och inte låta rädslan hålla mig borta från skogen. Helgen den 6-7 februari räknar jag till inte mindre än 33 ställen där älg korsat den lilla vägen upp till vår gård (den är ca 1 kilometer lång). Så här i efterhand så har min rädsla för älgar försvunnit. Jag har stått öga mot öga med en älg i sommar och vi stod och tittade på varandra en bra stund innan den lufsade in i skogen. 

Den 14 mars träffar jag Sebastian Kirppu för första gången. Jag tar mod till mig och frågar om han kan tänka sig att komma och titta på "vår" skog. HÄR kan du läsa mer om det mötet och hur känslan i mig blir allt starkare; Min kamp för skogen var meningen och jag har så många änglar utefter min väg som hjälper mig att nå målet att få skogen permanent skyddad. 

Den 20 mars putsar vi upp vedspisen med spissvärta och den får den glans som den en gång hade och förtjänar. Se före och efterbild här nedan.

FÖRE. Vedspisen innan vi putsat upp den med spissvärta.

EFTER. Vedspisen efter att vi putsat upp den med spissvärta.

Samma helg som vi putsade vedspisen med spissvärta så kommer en man på besök som eventuellt kan hjälpa oss med att få alla våra eldstäder eldningsbara. Han rekommenderar en annan kille, som blir den kille som hjälper oss med detta under sommaren 2021.

Denna helg börjar vi också det enormt smutsiga men viktiga arbetet med att röja på vår vind. Detta är en viktig pusselbit för att göra gården vinterbonad även på övervåningen. När vi städat bort allt bråte och tömt gammal isolering (det var lappat med olika isolerings-metoder, bland annat sågspån och stenull. I stenullen hade mössen haft lyxhotell vintertid och de hade gångar där mössen bott och vinden var full med musspillning. När allt är bortforslat så dammsuger vi hela vinden med byggdammsugare. När hela vinden är städad ska vi lägga papp och sedan isolera med träfiberull.

De sektioner som var isolerade med sågspån hade gjort sitt och sjunkit ihop och därför inte isolerade bra. 

Den 23 mars beslutar jag att berätta öppet om kampen för att rädda "vår" skog. HÄR kan du läsa det inlägget.

I slutet av mars, helgen den 27-28 mars, upptäcker vi att ugglan som vi hört hoa på kvällarna bor i en av de döda askarna på vår gård. Det är en kattuggla. Jag hittar också färsk tjäderspillning i skogen. Denna skog levererar så mycket liv! Jag såg spår av grävling i januari. På kvällen den 28 mars uppmärksammas "vår" skog i SVT´s program Agenda som har temat Striden om skogen

Samma helg fortsätter vi att röja på vinden. Vi får hjälp av vänner att lasta allt bråte i sopsäckar och bära ned från vinden. Jag slipper detta skitgöra och börjar istället såpskura vårt vackra trägolv på nedervåningen. Golvet slipades ned av förra ägaren och behöver därför såpskuras ett antal gånger för att få ett naturligt skydd. Minst tre omgångar behövs. Att såpskura detta rum tar många, många timmar, ungefär en hel arbetsdag. I april har jag såpskurat hela golvet tre omgångar samt ännu en extra gång vid diskbänken och vid ytterdörren där slitaget är extra stort. 

Hur coolt är det inte att vi har en kattuggla som bor på vår gård?!

Den 27 mars börjar vi ta ned taket i detta rum på övervåningen som ska bli barnens sovrum. Vi hade hoppas mötas av ett fint trätak under, men tyvärr så var det i alldeles för dåligt skick.

Taket i barnens blivande sovrum var tapetserat med tidningspapper. 

Jag började såpskura golvet i storstugan, det rum där det nya köket är. Golvet hade slipats ned och behöver därför såpskuras för att få ett naturligt skydd mot smuts och fläckar. Minst tre omgångar behövs, och varje såpskurning tog ca 8 timmar. Hårt kroppsarbete, vilket jag gillar och golvet blir så fint!

Under påskhelgen i början av april tar vi ned väggarna i Tretex från det som ska bli barnens sovrum. Nu är timmerstockarna synliga. Vi funderar på att lägga lerskivor här (likt gipsskivor fast i lera). Helst skulle jag vilja lerklina, men A är inte så pigg på det så det lutar åt att det blir lerskivor istället. Funderingar finns också på om vi ska lägga in slingor för vattenvärme i väggarna, då det redan är förberett för det under trägolvet i stora rummet på nedervåningen. 

Nu är stora delar av vinden städad och vi kan börja lägga ut papp innan vi fyller på med träfiberull.

Väggarna av Tretex (som är extremt brandfarligt) är nedtagna och timmerstockarna är synliga. 

I början av april ser jag den första busken med tibast. Denna vackra blomma har jag aldrig tidigare sett. De kommande månaderna kommer jag att upptäcka att det finns tibast på många, många ställen i vår vackra skog. 

Under påskhelgen 2020 är stora delar av vinden städad och klar för att få ny papp och sedan ny isolering i form av träfiberull.


Den 6 april är jag med i Nerikes Allehanda och berättar om min kamp för skogen. HÄR kan du läsa hela reportaget.

Denna ticka kom att bli en av de stora viktiga rödlistade fynd som vi hittade i skogen då vi började inventera skogen för att upptäcka vilka skyddsvärda arter som finns där. I april får vi svaret på analysen: Det visade sig vara en vågticka. Den är rödlistad VU som är inom kategorin arter som löper stor risk att dö ut i landet. Ett mycket viktigt fynd med andra ord!!!

Den 12 april gör vi vattenanalys av vårt dricksvatten. Då det är en nyborrad brunn ville vi kolla vattenkvaliteten och det kan inte göras förrän det gått några månader. Fram till nu har vi därför släpat med oss allt dricksvatten till gården i plastdunkar. Analysen visade att vattnet fick godkänt för att drickas. Samma dag som jag gjorde vattenprovet var Anticimex på besök för att ge oss bra råd kring hur vi håller mössen borta. Vi får ett gäng slagfällor och han tipsar om vart vi behöver täta till (under takfoten och under diskbänken där rören kommer upp bland annat.

Den 15 april kör vi ut träfiberullen som ska isolera vår vind.

I mitten av april kommer våren till gården! Vitsipporna slår ut och de täcker stora delar av vår tomt. Underbart! Vi börjar jobba i trädgården med att rensa bort sly. Förutom vitsippor ser vi många grodor och paddor i vår damm på gården. Jag köper en present till hela familjen; en kikare, så vi kan titta närmare på allt fantastiskt levande som finns i form av växter och djur både på vår gård och i den direkta närheten av gården, i skogen som jag kämpar för att rädda från att avverkas.

I början av maj är all träfiberull utlagd på vinden. Endast ovanför det som ska bli vårt sovrum ligger den gamla isoleringen i form av sågspån kvar. Den delen kommer vi ersätta när vi ska byta taket i det rummet, vilket kanske blir om 2-3 år. 

Nu är hela vinden färdigisolerad, sånär som på det område som är ovanför vårt blivande sovrum. Där ligger den gamla isoleringen i form av sågspån kvar och får göra så tills den dag då vi kommer ersätta taket i det rummet. Därefter kommer vi lägga ut den sista återstående träfiberullen även där.


I början på maj händer nåt lite märkligt. Jag är med i en Facebook-grupp för byggnadsvård och någon där efterlyste att få köpa lecakulor begagnat. Vi svarade på annonsen då den förra ägaren hade ett stort antal säckar med just lecakulor som han lämnade kvar. Det visade sig att de som efterlyste lecakulor bor endast några få kilometer från vår gård! Hur stor är sannolikheten för det liksom?! Det är mor och dotter som bor på en gård i närheten och som skulle isolera med just lecakulor. Jag älskar känslan av att saker kan återbrukas så det känns så himla bra att de kommer till användning. De visade sig dessutom vara supertrevliga och vi har behållit kontakten sedan dess. Så roligt att lära känna trevliga människor i trakten. 

I mitten på maj börjar jag äntligen med bokashi. Det är ett sätt att ta hand om sitt matavfall som genom ett fermenterat strö bryter ned matavfallet och det blir till näringsrik jord. Det känns så bra att kunna sluta kretsloppet och på köpet får vi riktigt bra jord att använda i trädgården samt den vätska som bildas är riktigt bra näring till våra blommor inomhus. Man späder den vätskan med vatten. Aldrig förr har våra inne-blommor mått så bra som sedan vi började med bokashi.

Under Kristi Himmelfärds-helgen 13-16 maj är vi ute på gården. Jag lägger på leran med järnfilsspån på vår vedspis (som sorgligt nog muraren sen knackade bort innan vi ens hann elda en endaste gång). A jobbar med att få algblomningen i dammen att försvinna genom att installera en ny pump. Vi planterar även näckrosor i dammen denna helg, allt för att få vattnet att må bra och bli så klart som möjligt. A bygger en vacker trädgårdsstol som vi ska ha stående nära dammen.

A bygger en vacker och väldigt bekväm trädgårdsstol  i maj.

Den 17 maj påbörjar den murare som vi anlitat arbetet med att bygga en ny skorsten samt glidgjuta tre rökkanaler (till bergslagskaminen, till eldstaden i storstugan/köket samt till gjutjärnskaminen på övervåningen som inte var inkopplad alls då vi tog över gården). Vi beslutar att mura upp skorstenen i samma utseende som innan då det är tidstypiskt för gården och för närområdets byggnader. Efter 3,5 veckor så är muraren klar med sitt arbete, den 10 juni. Vid brandskyddskontrollen den 5 juli visar det sig dock att alla tre glidgjutna rökkanaler läcker och muraren får komma tillbaka och glidgjuta en sista tredje omgång. En brandtålig vägg behöver också kompletteras med på övervåningen då det visar sig vara för nära till brännbart material (väggen) från eldstaden på övervåningen. När vi sedan gör om brandskyddskontrollen den 2 augusti så får alla eldstäder godkänt! Se bilder nedan för hela processen från start till slut med murarens arbete.

Den tidigare ägaren hade dragit rör i rökkanalerna till de eldstäder han använde. Vi beslutar att ta bort dessa och glidgjuta istället då det är mycket bättre för skorstenen då murstocken på detta sätt värms upp och mår som allra bäst. Dessutom blir det bättre drag då rökkanalen har betydligt större diameter än rören. 

Den gamla skorstenen var i dåligt skick och tegelstenarna satt löst samt var mossbeklädda uppe i skorstenen.

4 juni. Den gamla bergslagskaminen har knackats ned och här har den nya murats upp. Snart ska själva kaminen lyftas på plats, en pjäs på dryga 100 kilo. Tur att den är uppdelad i olika delar, annars skulle den vara omöjlig att lyfta på plats.

I början på juni börjar den nya skorstenen vara uppmurad och klar.

Titta så fin skorstenen blev när de röda plåtarna kom på plats också. Tyvärr så blev stegen på taket inte godkänd vid brandskyddskontrollen utan behöver ersättas med en annan typ av stege.


Den 10 juni, på murarens sista dag hos oss, kommer vår nya gjutjärnskamin till storstugan. Det är en Westbo of Sweden Victoria 125. Vi är jättenöjda! Nu ska bara väggen bakom målas med vit kalkfärg. Golvet är flammigt p.g.a att jag precis innan bilden togs skurat golvet med linsåpa.

Den nya uppmurade bergslagskaminen målar vi själva med kalkfärg efter att muraren är klar med sitt jobb.

Gjutjärnskaminen på övervåningen, en Jötul har kopplats in. Tyvärr så fick den underkänt vid brandskyddskontrollen den 5 juli då dels rökkanalen läckte (två glidgjutningar räckte inte utan det behövdes tre omgångar i alla tre kanalerna vi glidgjutit). Det visade sig också att det var för nära till brännbart material (väggen), så muraren får komma tillbaka och mura upp en liten ytterligare vit med brandtålig vägg som vi sedan målar vit med kalkfärg.

Tyvärr så går en glasruta i ett av köksfönstren sönder då muraren tappar ned en tegelsten som studsar olyckligt ned för byggnadsställningen och slår sönder en ruta. Vi försöker laga detta på egen hand men det visar sig vara svårare än vi trodde, så efter några misslyckade försök med att skära glas beställer vi glasskiva från Teiljers glas i Örebro. När vi sen ska sätta i glasskivan så spricker den när vi spikar i sista stiftet. Till slut blir det till att lämna in hela fönstret till Teijlers glas.

Förutom krånglet med fönsterglaset som gick sönder och alla försök att på egen hand fixa detta, så krånglar även en annan sak. Den gräsklippare som vi köpte i början av juni går sönder andra gången vi använder den. Sedan passerar hela sommaren medan K-Rauta i Örebro lämnat in den till en reparatör. Inte förrän i slutet på sommaren kommer de till slutsatsen att gräsklipparen inte går att laga och vi får pengarna tillbaka. Men hela sommaren får vi därför klippa gräset med våran mini-gräsklippare som vi hade för vår lilla gräsmatta i stan. Den är batteridriven och för att klippa vår tomt på gården behöver vi ladda batteriet gång på gång, vilket gör att det tar några dagar att klippa hela gräsmattan innan allt är klippt. 

A fortsätter att utveckla sina byggkunskaper och bygger detta skåp för att förvara våra jackor och skor. Hon målar det med äggoljetempera (Karl Larsson-serien K7).

De fina beslagen har vi köpt på Ovolin byggnadsvård i Örebro, en helt fantastisk butik för alla oss som älskar byggnadsvård. 

Helgen den 19-20 juni. Det gamla köket börjar få en liten uppfräschning genom att vi målar om köksbänken med äggoljetempera samt att A bygger två nya hyllor ovanför bänken så vi kan få bättre med förvaringsutrymme (syns det att vi behöver mer förvaringsutrymme?) Här har hon börjat med den ena av hyllorna. Se nästa bild för slutresultatet.

Helgen 19-20 juni. Nu är båda vägghyllorna byggda och nästan färdigmålade med äggoljetempera i samma färg som köksbänkens skåp, engelsk röd. 

Jag kan inte hitta information om exakt datum då vi flyttade upp våra sängar till sovrummen på övervåningen, men det var någon gång i juni i alla fall (Om jag inte minns helt fel var det veckan innan midsommar). Fram tills dess hade vi sovit hela familjen i vardagsrummet på nedervåningen. Nu är vinden isolerad och vi kan flytta upp på övervåningen. Bland det första jag gör är att köpa två byråer på Myrorna för att få mer förvaringsutrymme, vilket det finns väldigt lite av på gården. Hitintills har våra garderober bestått av varsin IKEA-påse där vi förvarat våra kläder. 

Under midsommarhelgen körde jag våra två nya byråer till gården och de fick sin plats i vårt sovrum på övervåningen. Så skönt med förvaringsutrymme för kläder, sängkläder och liknande.

Den 3 juli har vi hjälp av ett gäng vänner att ta ned det gamla taket och sätta upp det nya kilsågade taket i barnens blivande sovrum. Taket har vi måttbeställt från Åttersta Såg. Det var ett projekt som tog en hel dag. Den allra sista brädan fick vi hjälp av våra snälla grannar att få på plats den 5 juli. Vi är supernöjda med resultatet. 

Den 3 juli revs det gamla taket och det nya kilsågade taket från Åttersta Såg sattes upp.

Slutresultatet blev så himla bra. Vi är supernöjda med taket!

Medan övriga jobbade hårt med att sätta upp det nya taket så ägnade jag och barnen åt oss att fräscha upp dasset genom att måla insidan med äggoljetempera. Nu i efterhand tror jag att det inte var en sån bra idé. På väggarna har mögel bildats. Jag hade lärt mig att äggoljetempera inte passar att måla med utomhus men tänkte inte på att dasset blir oerhört fuktigt och är nästan som utomhus. Så nu får vi fundera på hur vi löser detta...

När vi passerade Gysinge på väg hem från vår semestertripp till Norrland så investerade vi i den vackra fotskrapan i gjutjärn som jag drömt om att ha på gården. Nu ska den få ligga ute och rosta några månader innan den får sin slutliga vackra patina. 

Redan efter några veckor hade fotskrapan från Gysinge börjat rosta så smått.

Den 4 juli börjar vi projektet med att riva vårt gamla växthus för att kunna bygga upp ett nytt större växthus som även kan fungera som uterum. I nästa inlägg kommer jag berätta mer om det projektet som pågår resten av sommaren och hösten fram till oktober. 

4 juli. Rivningen av det gamla växthuset börjar. Vi försöker ta tillvara och spara så många av fönsterrutorna som bara är möjligt.

I slutet av juli och några veckor framåt plockar jag och barnen en massa blåbär i skogen, och under andra halvan av augusti så är även lingonen mogna att plockas. Förutom detta så plockar vi en massa svarta vinbär och krusbär i vår trädgård. Vi bakar sommarens favorittårta med blåbär många gånger. Jag upptäcker också att vi har ringblommor i vår trädgård. Vilken lycka! Jag klipper av kronblad och torkar för att göra egen ringblomsolja som jag sedan använder för att göra ringblomssalva. Ungefär en vecka in i augusti är skogens guld, kantareller, mogna att plockas.

Vi målar partierna bakom eldstaden i storstugan samt bakom den på övervåningen med kalkfärg. Jag gör också en markerad led från vår gård upp till höjden på skogen norr om oss (se bilder nedan).

Den 2 augusti har vi brandskyddskontroll på nytt då eldstäderna inte blev godkända på vår första brandskyddskontroll den 5 juli. Redan samma dag premiäreldar vi i nya gjutjärnskaminen Victoria och några dagar senare blir det premiär att elda i bergslagskaminen, den 7 augusti. Det har varit vårt mål ända sedan vi tog över gården att få den eldningsbar. En stor och högtidlig stund. Den 9 augusti är det dags för nästa premiär då vi eldar för allra första gången i vår Jötul på övervåningen. 

Den 8 augusti bygger vi ihop byggnadsställningen som jag jag köpt som vi sedan har för att kunna måla uthuset bland annat.

Den 9 augusti flyttar även barnen upp och börjar sova på övervåningen. Nu har vi alla sovrum där, vilket var planen hela tiden.

Den 10 augusti blir städskåpet som A byggt under regniga dagar i sommar klart. Hon startade detta projekt veckan innan midsommar. Genom att ta tillvara på gammal pärlspont vi hittat på vinden så kan hon bygga ett både snyggt och funktionellt städskåp där vi kan förvara dammsugare, skurhink, linsåpa och annat som hör städningen till. Jag och vår dotter på 9 år målade skåpet med äggoljetempera i färgen oxidsvart. 

Den 11 augusti börjar vi det fysiskt ganska tunga arbetet med att klippa ned vår bondsyren som fått växa fritt under 20 år och blivit alldeles för hög. De flesta stammarna var tjocka som mindre träd så det var ett tufft jobb att kapa och sedan transportera bort alla buskar som klipptes ned från sina ca 4-5 meter höga till ca 20 cm ovanför marken. Det gav ett helt nytt ljusinsläpp till huset.

12 augusti påbörjar jag tråkjobbet att tvätta och förbereda ena sidan av uthuset för att målas om. Den gröna algtillväxten på väggen ska skrubbas bort och den vita linoljefärgen under taknocken ska skrapas och tvättas innan det är dags att måla om. Jag håller på med detta projekt till den 15 september.

Den 13 augusti hittar A ett handsmitt eldgaller som verkar vara byggt för bergslagskaminen. Så vackert. Det är väldigt rostigt, med lite spissvärta blir det som nytt igen. A löder ett hål i plåten uppe vid takluckan där det läckt in vatten och peppar, peppar så verkar det vara det som behövdes för att hålla vattnet på utsidan av taket och inte läcka in. Vi klipper även ned vårt mini-kiwi-träd som växt in under takpannorna och ställt till med skada på uthuset. 

Lycka är att få fingrarna färgade blå av blåbär.

I början av augusti kan vi plocka detta gula guld i skogen, kantareller!

Väggen bakom Victoria målas med kalkfärg. Det behövs ungefär tre strykningar för att få en jämn och fin vit färg.

Kalkfärg även bakom eldstaden på övervåningen samt den extra bit brandtålig vägg som muraren fick sätta upp efter första brandskyddskontrollen.

Den 28 juli röjer jag för att skapa en liten led som jag även markerar upp med röd äggoljetempera, från vår gård upp på höjden i skogen. 

Den 2 augusti går brandskyddskontrollen igenom och alla våra fyra eldstäder blir godkända. Vi premiäreldar i denna för gården nya "familjemedlem", Victoria. Är hon inte vacker så säg?


Den 3 augusti har jag bjudit tillbaka Sebastian Kirppu till "vår" skog för att fortsätta inventera skyddsvärda arter.


7 augusti är en stor dag. Då premiäreldar vi i vår älskade bergslagskamin för allra första gången sedan vi tog över gården. 

Den 9 augusti är det dags för nästa premiär. För första gången någonsin så eldar vi i vår eldstad på övervåningen, en Jötul gjutjärnskamin som vi döper till Elsy. 

Städskåpet bygger A av gamla bräder som fanns på gården då vi tog över den, bland annat vacker pärlspont. 

De vackra beslagen köper vi på Ovolin byggnadsvård i Örebro.

Städskåpet målas med äggoljetempera i färgen oxidsvart.

Skåpet är byggt utifrån det vi ville skulle få plats i skåpet och utrymmet är därför noga uttänkt så att allt ska få plats.

Den 13 augusti hittar A detta vackra handsmidda eldgaller som verkar vara tillverkat för att passa perfekt till vår bergslagskamin.


Med spissvärta så blir eldgallret som nytt igen.


Baksidan av uthuset som håller vedboden och förrådet. Så här såg det ut innan det målades om. 21 juni 2021.

I så här dåligt skick var de vita detaljerna målade med linoljefärg en gång i tiden. Att tvätta rent och skrapa bort gammal färg tog lång tid och det roligare arbetet med att måla gick väldigt fort sen när allt förarbete var klart. 

Jag behövde både skrapa bort lös gammal färg men också tvätta med linsåpa för att få bort all algtillväxt som fanns på träet.

Sista helgen innan sommarlovet är slut (21-22 augusti) så håller vår 9-åring ett litet tal där hon deklarerar vad eldstaden på övervåningen ska få heta. Vi vill att alla eldstäder ska ha ett namn. Den eldstad som jag tidigare kallat för Sputnik och som är en Jötul gjutjärnskamin från 60-talet eller nåt sånt får nu namnet Elsy efter min mormor och barnens gammelmormor som de aldrig hann träffa. Mormor Elsy hade önskat sig att något av hennes barnbarn skulle få heta Emma för det tyckte hon var så fint. Hon fick 16 barnbarn men ingen fick namnet Emma. Det är därför vår dotter heter Emma. Nu deklarerade Emma att som tack till Elsy som var anledningen till att hon fick sitt fina namn så ville Emma nu att till minne av Elsy så skulle eldstaden få sitt namn uppkallat efter henne. Vi tyckte alla att det var ett perfekt namn! Så från och med nu heter eldstaden Elsy!

Det började läcka in vatten på vinden vid de kraftiga regnfallen i mitten av augusti. Det droppade in vid takluckan. Vi fixade provisoriskt med en hink som samlade upp det vatten som kom in. Den 18 augusti går A upp och löder ett litet hål som fanns i plåten 

Här var ett litet hål i plåten vid takluckan där vatten kunde läcka in. 

Efter att A lödde så har inget vatten kommit in igen. 

Helgen den 28-29 augusti premiäreldar vi i vedspisen som vi inte använt sedan brandincidenten i vintras. Nu är den rengjord från all aska som var överfullt inuti, samt att vi satt på ny lera på ugnsdelen (som muraren sedan knackade bort innan vi ens hann elda!) och så har vi svärtat spisen så den blev vackert svart.

Helgen 28-29 augusti isolerar vi det sista inför vintern med träfiberull på vår vind. Nu är det bara en ficka kvar precis vid vindsluckan som behöver isoleras och få en landgång så vi kan ta oss upp utan att kliva i isoleringen. Vi ska även isolera med mineralull närmast murstocken då träfiberull inte ska ligga närmast murstocken p.g.a brandrisk. Helgen 11-12 september lägger A ut släktkalk på det nät av aluminium som hon spikat fast ovanpå takfoten för att hålla mössen borta.

Det är ett riktigt skitgöra att isolera på vinden med träfiberull. Skyddsutrustning behövs för att skydda andningsvägarna och ögonen. 


Jag målar klart kortsidan på köksbänken i gamla köket helgen den 28-29 augusti. Så här såg det ut före.

Så här såg det ut när jag målat klart.

Jag älskar att måla. När tråkjobbet med förarbetet var klart kunde den roligaste delen påbörjas! Tisdag den 31 augusti åker jag och A ut till gården över dagen och jag målar med faluröd på den sida av uthuset som jag förberett för målning.

I sommar har jag insett att jag gärna skulle vilja flytta hit permanent. Tyvärr så är det inte möjligt just nu, men kanske att det kan bli verklighet sedan när barnen flyttat hemifrån.

Jag hann måla en bra bit av uthusets vägg med faluröd när vi var där 31 augusti. Jag hann också måla ett varv med linoljefärg under taknocken samt knutbrädorna. Färgen heter schweizergrå 94/318 5%.
 
Dasset målades faluröd av bara farten den 31 augusti. 

Vi hade fått låna släp av våra supersnälla grannar för att köra hit vår gamla soffa den 31 augusti. Vi bar upp den på övervåningen för att ha ett litet tv:rum till våra snart tonåringar. 

Byggnadsställningen kom till användning för att plocka de gula plommonen 1 september.

Finns något godare än varma solmogna gula plommon?!

I slutet av juli upptäckte jag att det fanns ringblommor i vår trädgård. Jag plockade och gjorde egen ringsblomsolja som jag sedan kunde göra ringblomssalva utav. HÄR kan du läsa hur jag gjorde oljan och HÄR hur jag gjorde salvan.

Jordkällarens dörr innan målning 5 september.

Jordkällarens dörr efter målning.

5 september. Här ser man tydligt skillnaden hur det såg ut före och hur det blev efter med målning av falusvart på dörrarna till vedboden och förrådet på vårt uthus.

I början av september är min alldeles egna ringblomssalva från ringblommor i vår trädgård klar!

FÖRE. Så här stora hål var det runt vindsluckan då vi flyttade in. Bild från 24 januari 2021.

Här behövs en list för att täcka hålen runt vindsluckan. Vintertid hoppade mössen ned här från vinden.

EFTER. Helgen 11-12 september sätter A upp lister runt vår vindslucka. Innan var det stora hål så man kunde se rakt upp till vinden. 

Vi fick enorma mängder Victoria-plommon!!! Av dem kokade jag bland annat i september plommon chutney (HÄR har jag lagt upp receptet på det).

Vi plockar Victoria plommon under hela september.



Den 15 september målar jag klart sista strykningen med linoljefärg och nu är målningen över för min del för denna säsong.

Vecka 37 får vi vår första hemleverans av ved. En sån lyx att få den levererad ända fram till vedbodens dörr. Vi köpte 4,5 kubik. Nu i skrivandets stund är jag osäker om det kommer räcka hela vintern. Vi har ju inte haft fyra eldstäder innan och det går ungefär tre skottkärror med ved varje helg som vi är där. Därför har jag beställt att få köpa 1,5 eller 3 ytterligare kubik nu innan jul.

Jag gillar att bära och stapla ved. Det är meditativt och skönt att jobba med kroppen.



Den 27 september är jag med i Nerikes Allehanda igen och berättar om min kamp för skogen. HÄR kan du läsa hela artikeln.

Den 11 oktober plockar jag kopiösa mängder äpplen från vårt äppelträd på framsidan. Detta är s.k vinteräpplen (sorten kallas melonäpple) och kan hålla många månader om man förvarar dem mörkt och svalt.

Jag gissar att det är formen som gett äppena dess namn, melonäpplen.

I början av november börjar vi räfsa löv. Vårt stora kastanjeträd ger en hel del löv kan jag lova. I slutet av november är alla löv fallna och vi städar ur hängrännorna och kör bort det mesta av löven från gården.

Den 15 november får vi hjälp av en låssmed att byta lås. Fram tills nu har vi inte kunnat låsa dörren inifrån på natten. Detta var en av de saker som jag tänkte vi skulle fixa först av allt då vi flyttade in, men det tog nästan ett år. Från första dag vi flyttade in har vi haft larm, men har alltså inte kunnat låsa dörren inifrån på natten. Det känns tryggt att det nu äntligen är fixat.

Den 21 november lägger jag ut bokashi-jorden som bildats av vårt matavfall runt plommonträdet och vinbärsbuskarna. Detta var min första säsong med bokashi. Lärdomar: Avokadoskal, mangokärnor, skal från musslor, kycklingben är sånt som verkar ta väldigt lång tid att omvandlas till jord. Jag har nu tagit paus med bokashi och vi kör vanlig kompostering under vintern. Till våren kommer vi återuppta att ta hand om vårt matavfall med hjälp av bokashi och så kommer vi förmodligen inte att sortera sånt som tar för lång tid. Jag är lite orolig att det som inte är riktigt nedbrutet än kommer locka till sig djur.

I denna tunna med avsågad botten har jag haft som jordfabrik.

Den 21 november får vi hjälp av våra supersnälla grannar att fixa taket på uthuset. En bräda hade börjat ruttna och där förstärker de med ny bräda. De sågar även av en gren från eken som hängde ned och tyngde taket. De kollar så att inga tegelpannor är trasiga.

Uthustaket har fått lite omsorg den 21 november.

Den 21 november kollar vi även på soffor till vårt vardagsrum på nedervåningen. Efter ett år på gården är det dags att få lite mer möblerat, då bland annat vardagsrummet på nedervåningen inte är möblerat. Det kommer att bli jättefint tror jag och skönt att kunna sitta där och njuta mer av vår bergslagskamin. 

Den 9 november köper jag tyg och den 18 november har jag med hjälp från min sykunniga vän Ela fått alla sju gardiner klara, till alla utom ett fönster på övervåningen. Vi skruvar upp krokar och hänger upp dem 20 november. Inte för att vi behöver få mörkt utan för att hålla kylan borta då vi inte är där samt nattetid då vi sover där. Jag har också lagt en rullad filt i varje fönster för att stoppa den kalla luften från att rasa ned från fönstret och ned på golvet. Detta fram tills vi förhoppningsvis till nästa vinter har fått våra innanfönster på plats i alla fönster på övervåningen. 

Det här blev förmodligen mitt längsta inlägg någonsin. Ändå har jag inte fått med långt ifrån allt som hänt såklart. En stor sak som hände som jag inte nämnt var att jag fick hjälp av min vän Barbro att släktforska kring vår gård. Den 9 september får jag det 10 långa sidor dokumentet av Barbro som berättar om vår gård så långt tillbaka som 1769. Jag har särskilt intresserat mig för en kvinna vid namn Matilda som bodde här mellan 23 mars 1877 och fram till sin död 1939. Det är en sån sjukt spännande historia så den förtjänar definitivt ett eget inlägg som kommer längre fram. Matilda dog samma datum som jag föddes, den 4 februari 1939 (jag föddes 4 februari 1976). Våra historier har många knytpunkter och jag tycker det är så galet spännande att försöka förstå hur Matildas liv såg ut. Mer om det längre fram.

Idag förtjänas en fanfar. För vårt första år på gården. För att idag även är 11-årsdagen sedan vi flyttade in i vårt hus i stan. 27 november kommer för alltid att vara ett betydelsefullt och viktigt datum för mig.

Här kommer några fler bilder från året som gått för er som inte tröttnat:

Baksidan av uthuset vår första helg på gården. Den visar den del där vi har vedboden och ett förråd, som är den sida som jag målade om i somras. 29 november 2020.

Raggsockor i ull är gött när det är kallt. 2 december 2020.

Vedboden. 5 december 2020.

Det gamla växthuset. 6 december 2020.

Uthuset och lustiga skyltar vi hittat där. Verkar ha pågått försäljning här en gång i tiden. 6 december 2020.

Ett snöigt landskap. 10 januari 2021.

10 januari 2021.

Det gamla växthuset. 17 januari 2021.

Många skottkärror med ved går det åt när det är så här kallt. 17 januari 2021.

Här ser man hur höga syrenbuskarna var innan vi klippte ned dem i somras. 17 januari 2021.

Förmodligen den vackraste dörren på gården. Förmodligen den vackraste dörren i universum. 24 januari 2021.

Gnistrande snö. 7 februari 2021. 

7 februari 2021.

Vårt hästkastanje-träd har börjat knoppa inför våren. 21 mars 2021.

Vår gård sedd från skogen. 21 mars 2021.

Även trappen såpskurades. 3 april 2021.

3 april 2021.

Inte bara skogen är full av tibast. Vi har en även på vår gård. 11 april 2021.

Höga trösklar och låga dörrkarmar. Här gäller det att vara mindful när man kliver in om man inte vill slå i tårna eller huvudet. 9 maj 2021.

Det har blivit en hel del såpskurning detta år. 9 maj 2021.

Det var rätt skitigt golvet ändå. 9 maj 2021. 

Kungsängslilja på gården 13 maj 2021.

Många grodor och paddor älskar vår damm. 13 maj 2021.

Såpskurningen fortsätter. 15 maj 2021.

Plommonträdet (Victoria) blommar. Så ögonbedövande vackert. 19 maj 2021. 

12 juni 2021. Vår trädgård badar i blomster.

Vår uthus. 21 juni 2021.

Vi har två stora buskar med svarta vinbär i trädgården. 29 juni 2021.

Vi har krusbär i trädgården, både röda och gröna. 26 juli 2021.

Vi har även många, många buskar med röda vinbär. 29 juli 2021.

Vårt träd med Aronia som fåglarna hann knycka innan vi hann plocka bären. Bild tagen 6 augusti 2021. 

Skogens guld, kantareller. 6 augusti 2021. 

Lingonen är mogna att plockas. 9 augusti 2021.

Tibbi vid vår gamla brunn som numera inte används. 12 augusti 2021.

Innan jag målade om ena sidan av uthuset så borstade jag bort överflödig slamfärg och tvättade bort algtillväxt med linsåpa och vatten. 18 augusti 2021.

En fångst med lingon. 9 augusti 2021.

Nymålat utedass med Falu rödfärg. 1 september 2021.

1 september 2021.

Vår nya gjutjärnskamin Victoria. 1 september 2021.

Dignande plommonträd. 25 september 2021.

En varm dag i oktober. Jag kan fortfarande njuta av att gå barfota över govlen. 11 oktober 2021.

Vår vackra dörr. 11 oktober 2021.


11 oktober 2021.

11 oktober 2021.

15 oktober 2021.

16 oktober 2021.

17 oktober 2021.

Vår magnifika ask (rödlistad) och vår magnolia. 17 oktober 2021.



Växthuset har fått sin vinterklädnad då det inte har glas än. Till våren hoppas vi kunna bygga klart det. 17 oktober 2021.

Gården i höstskrud. 3 november 2021.




Vill du få mer inspiration kring hur du kan leva mer hållbart? Följ mig på Instagram, där heter jag Saraseviga. Vill du läsa mer om livet på vår gård så följ mig på Instagramkontot rden i Bergslagen. Där berättar jag om stort och smått gällande det hållbara livet på vår 1700-talsgård.

Gilla och följ Saras Eviga på Facebook. Där delar jag länkar till alla nya blogginlägg jag skriver så du inte missar dem, men också annat som har med hälsa och en hållbar livsstil att göra. Välkommen!






CONVERSATION

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.