De senaste åren har vi tillagat lax på ett sätt som är lika enkelt som det är gott. Genom att tillaga laxen på låg temperatur i ugn under lite längre tid så blir den oerhört saftig och så mör att den nästan faller sönder och känns som den smälter i munnen. Hur många har inte tillagat lax som blivit aningen överkokt i ugn och därmed torr och tråkig. Du behöver aldrig mer uppleva torr lax om du tillagar den på 100 grader. Med detta recept kan du inte misslyckas.

Har du en lax som är betydligt större (eller mindre så som de små portionsbitar som säljs) så rekommenderar jag stektermometer. Laxen är klar när innertemperaturen når 48 grader.

RECEPT LAX I UGN

ca 500 gram ekologisk lax

Gör så här:

- Sätt ugnen på 100 grader.

- Lägg laxen i en ugnssäker form och gratinera i mitten av ugnen i 60 minuter.

- Klart!

Salta lätt innan den serveras. Som tillbehör passar en god sallad, t ex ceviche (HÄR har du recpet på detta sydamerikanska tillbehör).

Det kan knappast bli enklare. Lägg laxen i en ugnssäker form och tillaga i ugn i 60 minuter på 100 grader. Laxen blir oerhört saftig och mör och du kan säga hejdå till torr och överkokt lax.

Efter en timme i ugn på låg temperatur, 100 grader, är laxen klar. Servera med en kvist grönt uppepå. Salta eventuellt lätt.

Ceviche har kommit att bli en stående favorit hemma hos oss. Det är en fräsch sallad där räkornas smak går så bra ihop med den söta smaken av mango tillsammans med avokado och färsk koriander. En riktig sommarrätt! Vi äter den oftast med lax tillagad i ugn. HÄR hittar du receptet på hur du tillagar lax i ugn på ett sätt som aldrig misslyckas, där laxen blir så saftig och god att den nästan faller sönder när man serverar den. Våra barn äter ofta ris till också.

Ceviche är en klassisk sydamerikansk rätt som ofta serveras som förrätt, men som passar lika bra som huvudrätt tillsammans med lax tillagat i ugn. Välj om du vill ha chili eller hoppa över det om du inte tål det eller föredrar en mildare smak.


RECEPT CEVICHE

500 gram räkor med skal (eller 150 gram skalade räkor)
2 ekologiska avokados
150 gram ekologisk fryst mango (eller en hel färsk ekologisk mango)
1 ekologisk vitlök
1/2 - 1 kruka färsk ekologisk koriander
1 matsked ekologisk limejuice (jag använder denna, denna eller denna) eller 1/2 pressad ekologisk lime
oraffinerat havssalt
1 kryddmått ekologiska chiliflakes (kan uteslutas)

Gör så här:

- Är det frysta räkor så börja med att tina dem några timmar innan. Skala dem sedan.

- Skär avokado och mango i lagom stora bitar.

- Hacka vitlöken fint samt skär koriandern i lagom stora bitar. Det är en smaksak om du vill ha den fint hackad eller i större bitar, båda funkar finfint.

- Blanda allt; räkor, avokado, mango, vitlök och koriander. Toppa med limejuicen och rör om försiktigt så att allt blandas. Smaka av med salt.

Servera som en förrätt eller tillsammans med lax som en huvudrätt. HÄR delar jag det superenkla receptet som gör att du aldrig misslyckas med din lax.

Ny månad betyder nya intentioner. Idag har sommaren officiellt startat i och med att sommarmånaden juni är här. Som med allt annat denna vår så är inget sig likt denna sommar jämfört med tidigare somrar. Corona ligger som ett tungt täcke och tynger mig och jag tror inte jag är ensam om att känna så. Eftersom vi inte fått riktlinjerna för vad som gäller för sommaren (de har lovats på fredag) så är allt ganska ovisst. Vi vet inte vad som kommer hända. Vi vet inte om samma restriktioner kommer att gälla även för sommaren eller om det börjar lätta upp som på många andra ställen i Europa. Kommer vi att få kramas med dem vi håller kär och kan vi resa längre bort än två timmars resa hemifrån? Jag har svårt att hålla ångan uppe och känner jättestarkt av den kollektiva känslan som finns i samhället just nu. Det tynger mig och jag har svårt att inte bli sänkt av allt detta elände. Samtidigt vet jag att jag är så oerhört privilegierad och att jag verkligen inte har nåt att klaga på jämfört med många andra. Men ändå. Det tynger mig. Jag hade två saker som jag verkligen såg fram emot med denna sommar och en av dem har redan blivit inställd och allt pekar på att även den andra höjdpunkten i sommar kommer att bli inställd.

Jag läser just nu boken Tillitens väg - Konsten att lita på livet, av Sofia Sivertsdotter. Denna bok kunde inte passa bättre att läsa än just nu för mig. Några ord om boken: En överlevnadshandbok alla borde bära med sig när livet utmanar och modet sviker. Vågar du lita på att världen är god i en oviss och föränderlig tid? Det tillitsfulla livet handlar om att lita på att hur det än blir, så blir det bra. Den kommande månaden ska jag bära med mig detta. Påminna mig om att våga lita på att livet bär mig att även denna svåra tid kommer att passera. This too shall pass som det persiska ordspråket säger. Jag väljer att ha tillit till livet.

En annan mer konkret sak som jag bestämt mig för att äntligen testa är kallduschar. Jag har velat testa så länge och gjort några tappra försök men inte hållit i. Nu när sommaren är här och därmed värmen känns som bästa tiden för mig att våga testa mer ihärdigt. Kroppen får en sån ordentlig rusch av att duscha kallt och det sägs vara oerhört hälsosamt. Jag testar metoden som Karin Tydén beskriver i sin bok Mind hacking för rebeller - eller för dig som vill bli en där man duschar kallt i 20 sekunder och varmt i 10 sekunder. Sedan gör man detta om och om igen i 10 omgångar, d.v.s totalt 5 mintuter.

Så kan man väl inte skriva? Vadå vacker? Du är väl bara en i mängden, en medelålders kvinna, lite lagom sliten och med både rynkor och påsar under ögonen. Det stämmer också. Jag är allt det där. Jag är vacker ibland, känner att jag glänser och att hela jag skimrar. Tyvärr så är dagarna då jag tycker det motsatta betydligt fler. Då jag bara ser en trött, ful och sliten kvinna i medelåldern. En medelmåtta, en klimakteriekärring. En bluff. Misslyckad. Inte tillräckligt bra. Jämfört med andra är jag en looser.

Här kommer ett nytt recept på smoothie som jag kombinerat ihop under denna vår. Den är sprängfylld med näring och bra fetter. Ägg och kollagenpulver ger mättnad till smoothien.

Jag brukar köpa ett kilo med ekologiska rödbetor. Sedan skalar jag dem och skär i fjärdedelar och fryser in. Lägg först på en stor tallrik och in i frysen en timme. När de fryst något går det bra att lägga dem i en glaslåda och förvara i frysen. Ta upp en bit och använd i smoothien här nedan.


RECEPT SMOOTHIE NÄRINGSBOMB

Ekologisk fryst mango, 120 gram
Ekologiska frysta jordgubbar, 100 gram
1/4 ekologisk rödbeta, ca 25 gram
1 fryst ekologisk broccolibukett, ca 35 gram
1 cm ekologisk färsk ingefära, ca 5-10 gram
2 cm ekologisk färsk gurkmeja, ca 3-5 gram (eller 1-2 kryddmått finmald)
2 teskedar kollagenpulver (jag använder detta)
2 ekologiska ägg
1 deciliter ekologisk kokosmjölk (jag använder denna) - kan uteslutas
4 deciliter kallt vatten

Mixa allt i en blender tills smoothien är helt slät. Om du vill så uteslut kokosmjölken och ta 1 deciliter mer vatten istället. Ibland kan jag tröttna på kokossmaken och då utesluter jag den.

Vill du testa några andra av mina smoothies? Klicka på namnen nedan för att komma direkt till dem:

- Mango lassi (Paleo)
- Smoothie styrkekraft
- Smoothie-tips
- Mina smoothies på kefir - bästa frukosten
- Min egen energi-smoothie med linfrön
- Fredags-smoothie
- Grön energi-smoothie

Den här texten handlar om myter kring sexuellt våld. Allt som hänt sedan Paolo Roberto åkte dit för att ha köpt sex i torsdags och diskussionen kring prostitution kräver ett helt eget inlägg, så jag lämnar det här. Men att köpa sex är även det en våldtäkt. Man kan inte köpa samtycke. Prostitution är betalda våldtäkter. För att förstå det enormt problematiska med att 1 av 10 svenska män har köpt sex så skulle jag uppmana dig att titta på det HÄR klippet från Nyhetsmorgon där vi får höra kvinnans perspektiv. Kvinnan som köps för pengar, likt en handelsvara. Likt en slav. Porren hjärntvättar män att göra detta vidriga. Allt de ser i porren vill de testa men kan inte göra det med sina egen flickvän / fru, och därför köper de sig rätten att kränka en kvinna på det mest förnedrande och grova sätt man kan förstöra en annan människa på. Inse vidden, att en av tio män i Sverige gör eller har gjort detta. Det är män du känner. Det är män i din omedelbara närhet.

Det sexuellt våldet bryter ned vårt samhälle. Det är ett enormt stort problem. Min tröst mitt i allt detta elände är att så många kvinnor numera vägrar vara tysta. Vi står upp och berättar vår historia. Vi kräver vår rätt att bli behandlade som människor. Kolla klippet i länken högre upp i detta inlägg för att höra två modiga kvinnor som berättar.

Våldtäkt. Hur kan någon vilja göra en annan människa så illa? Vi vill gärna hitta förklaringar som förmildrar. Sa hon verkligen nej? Kan det inte bara varit ett missförstånd? Hon som haft så många killar, hon verkar gilla sex. Han är ingen riktig våldtäktsman, han är ju snygg och populär och har dessutom flickvän / fru. Om en man gör något så hemskt måste det väl vara nåt fel på honom? Det kanske är så att hon anklagar honom för detta för att hämnas för att han inte vill vara ihop med henne?

När en tjej anmäler en kille för våldtäkt innebär det ofta att hennes karaktär, moral, klädstil och hela hennes levnadssätt ifrågasätts. Inte bara hos polisen och domstolen utan även bland människor i hennes närhet och ofta också i media.

Många har väldigt svårt att ta in att killar och män i deras närhet begår våldtäkter. Att helt vanliga, snygga killar eller familjefäder med fru, barn och fast jobb skulle våldta. Konsekvensen blir då att tjejerna / kvinnorna som anmäler blir misstrodda. Man vill inte tro att det kan vara sant. Men sanningen är att de allra flesta våldtäkter begås inomhus av någon som kvinnan känner, väldigt ofta av en man hon har eller haft en relation med. Det är en myt att tjejer och kvinnor anmäler killar och män för våldtäkt utan grund.


Många tänker på våldtäkt som nåt som händer i en mörk park. Ett överfall av en främmande man. Men faktum är att de allra flesta våldtäkter sker i hemmet av den egna partnern eller någon hon haft en relation med. Det är mycket vanligare att kvinnan utsätts av någon hon känner, vilket gör det mycket svårare för henne att anmäla. Personerna i deras gemensamma närhet tvingas välja vem de ska tro på. Väldigt, väldigt ofta väljer man att tro på mannen och att ifrågasätta kvinnan. De allra flesta vill inte ta in att en man som de känner kan vara en våldtäktsman.

Alla känner en våldtagen men ingen känner en våldtäktsman.

Genom att berätta min historia (HÄR kan du läsa den) så är jag med och bryter tystnadskulturen kring sexuellt våld. Jag vägrar vara tyst om det som hände mig och som händer så många kvinnor, varje dag året om.

Den här texten läste jag dagen efter att jag hade skrivit mitt inlägg där jag berättade om våldtäkten jag varit med om. "Påminn mig om att en enda person kan förändra en hel värld". Glöm inte det. Det du gör, det du säger gör skillnad.

Trots att jag varit riktigt nöjd med sättet som vi putsar våra fönster (HÄR kan du läsa mitt inlägg "Putsa fönster giftfritt"), så var jag nyfiken att testa receptet som blivit så populärt hos Ekotipset. Så i år blev det receptet enligt nedan. Resultatet blev fantastiskt!

RECEPT EKOTIPSET FÖNSTERPUTS

2 deciliter kallt vatten
1/2 deciliter 24% ättika (jag använder denna)
2-3 droppar diskmedel (jag använder detta)

Blanda allt i en diskad glasflaska med hjälp av en tratt och skruva på ett spray-munstycke. Jag hade ett munstycke hemma men du kan t ex köpa dem här.

Jag använde en glasflaska som innehållit just ättika. Etiketten får du enkelt bort genom att först lägga glasflaskan i varmt vatten med några droppar diskmedel. Låt ligga nån timme. Pilla sen bort allt du kan av etiketten. Limmet från etiketten som finns kvar får du bort genom att hälla lite olivolja eller annan olja på diskborsten och gnugga. Fett löser fett. Diska rent med vatten och diskmedel.

Jag har en dymo-märkare (likt denna) hemma som jag märker upp saker med hemma. På så sätt ser jag vad flaskan innehåller och etiketterna är så vackra tycker jag.

Putsa dina fönster så här:

- Fyll en bunke med varmt vatten och lägg i en mikrofiberduk (HÄR finns Svanen-märkta i superbra kvalitet).

- Spraya rikligt på fönstret. Håll sprayflaskan nära fönstret för att undvika att för mycket ånga från ättikan hamnar i luften. Vrid ur trasan från vatten och gnugga fönstret.

- Torka sedan torrt med en torr mikrofibertrasa av samma variant som ovan. Torka länge och när du tror att du torkat helt torrt så fortsätt ytterligare en liten stund. På så sätt undviker du att få fläckar kvar på fönstret av vattendroppar.

Det är viktigt att mikrofibertrasorna inte tvättats i sköljmedel för då lämnar de kvar ludd efter sig. Gör som mig och skippa sköljmedlet för gott! Det är nämligen en riktig kemikaliebomb som innehåller massor av otrevliga skadliga kemikalier. Använd istället några matskedar ren ättika i sköljmedelsfacket. Vill du ha doft på din tvätt så droppa i några droppar av ren eterisk olja). HÄR kan du läsa mitt inlägg om sköljmedel som är ett av bloggens mest läsa inlägg, med närmare 600 000 visningar.

Putsa inte fönster i solsken. Då dunstar det för fort och lämnar lätt kvar märken på fönstret. En mulen dag är bäst.

Det är också viktigt att trasan du torkar torrt med är så gott som torr. Efter några fönster blir den för fuktig och du behöver byta till en ny, helt torr, för att inte få märken på fönstret. Självklart är det också viktigt att mikrofiberdukarna är rena när du startar. Smutsiga riskerar annars att lämna en hinna på fönstret när du putsar.


På samma sätt har jag använt en urdiskad ättiksflaska till vanligt vatten som jag använder som blomspruta här hemma. Då är det enkelt att duscha blommorna och få bort damm som lagt sig på bladen med jämna mellanrum.

Det är en sån otroligt härlig känsla när fönstren är nyputsade på våren. All smuts från den gånga vintern är borta och ljuset kan flöda in. Jag sparar den känslan att ta fram till nästa år då det är dags för fönsterputs igen. Att påminna sig om känslan när det är klart gör arbetet värt trots att det känns lite motigt innan, tycker jag.

Hela hemmet badar i ljus. Det blir en sån enorm skillnad med nyputsade fönster. Jag gläds!

Tillsammans med alla de nyplanterade växterna här hemma så har jag verkligen välkomnat våren!

Den här vackra palettblomman fick jag av en av mina följare i höstas, som tack för en bok jag lottade ut till henne. Att få blommor av någon är en sån fin gåva. Jag gläds varje gång jag ser denna lilla växt, som nu har vuxit till sig och gett ännu ett skott att plantera i ny kruka.

Den nya sticklingen från palettblomman på bilden ovan. Jag älskar att plantera i gamla lerkrukor. De få gärna vara lite kantstötta och patina av kalk som brutit igenom i vita nyanser i lerkrukans färg är så vackert tycker jag.

När jag planterade om mina blommor tidigare i vår så frågade jag mina följare om någon var intresserad av att komma och hämta blomskott hos mig. Jag ville ge glädjen jag känner över blommor jag fått vidare till andra. Ida som tidigare gav mig palettblomman i höstas hörde av sig och hon fick ett gäng blomsticklingar av mig och som tack hade hon med sig ytterligare en variant av palettblomma till mig (den närmast på bilden). Visst är de vackra?!

Ny månad betyder nya intentioner. Vad vill du ha mer av i ditt liv under den kommande månaden? Vad vill du plocka bort som inte tillför dig något gott? Att skriva ned sina intentioner månad för månad är ett fantastiskt verktyg som hjälper mig att leva det liv jag vill leva.

Små, små steg i rätt riktning kan leda dig rätt så att du lever ditt liv äkta och innerligt och så som DU önskar leva. Intentioner kan vara pyttesmå eller riktigt stora. De kan vara väldigt konkreta eller mer abstrakta. Det finns inget rätt eller fel.

För mig ser mina intentioner för maj ut såhär:

Fasta 16 timmar varje dygn (16:8)

HÄR har jag tidigare skrivit om alla enorma fördelar med periodisk fasta, att dagligen fasta. Där kan du läsa om allt du behöver veta om detta. Att låta kroppen få vila från att processa mat som vi annars lätt sätter i oss en stor del av dygnets alla timmar. Fördelarna är enorma och jag har sedan drygt ett år alltid fastat 12 timmar varje dygn. Ibland längre men alltid minst 12 timmar.

Under april har jag försökt att stretcha till att öka på timmarna ytterligare något och har i snitt legat på 15 timmar. Nu är jag redo att testa 16:8 under en månad. Jag kommer dock inte att göra våld på mig om det inte känns bra någon dag eller om det krockar med övriga familjens ätfönster. Jag tror inte att det kommer vara några större problem, men helt klart en utmaning för mig.

Dricka dagens kopp kaffe utan något sött till. 

Jag dricker dagens kopp kaffe på förmiddagen och det blir alltid en s.k fettkaffe / bulletproof coffee / ägglatte. HÄR har jag beskrivit hur jag gör, men kortfattat består den av att jag mixar mitt kaffe med handmixer tillsammans med en stor sked ekologiskt smör, en stor sked ekologisk kallpressad kokosolja, ett rått ägg och två teskedar kollagenpulver.

Jag har dock fått en ovana som jag gärna vill bli av med, nämligen att jag "måste" ha något sött till mitt kaffe. Jag har ett lite komplicerat förhållande till socker, som så många andra. Jag blir lätt "slav" under sockret där det styr mig på så sätt att jag periodvis känner ett stort sockersug. Jag hatar att inte själv kunna ha kontroll och därför utmanar jag mig med jämna mellanrum att helt sluta med socker eller som i detta fall, ta bort det från en situation där jag normalt vanligtvis äter något sött. Samtidigt som sockret är enormt beroendeframkallande njuter jag av att kunna äta nåt sött ibland och är inte redo att ta bort det helt.

När det gäller kaffestunden på förmiddagen vill jag lära om och lära nytt. Jag vill kunna dricka mitt kaffe bara som det är utan att behöva äta något till. Kaffet i sig är enligt mig så oerhört gott att jag inte behöver ha något till. Detta kommer definitivt bli en utmaning för mig, men jag ska bevisa för mig själv att det går!!!

#sittenhalvtimme.

Det var Nina Åkerbrant som startade denna hashtag för en tid sedan. Nina har kontot @YogaHjärtaLivet på Instagram och HÄR är hennes hemsida. Så här skrev Nina när hon startade #sittenhalvtimme:

"Kan du sitta stilla i 30 minuter? Bara existera på din meditationskudde. Ingen musik. Ingen teknik att luta dig mot. Inte räkna sekunder. Inget mantra som du upprepar på insidan. Utan bara ett stilla varande.

Det är det jag gör när jag allra minst vill göra det.

För jag har lärt mig hur viktigt det är. Jag har ödmjukt tvingat mig själv att klara av det. Klara av att sitta med allt det som pågår både på insidan och utsidan. För om jag inte kan sitta med mig själv och allt det som är jag ens i 30 minuter, hur klarar jag ens av mig själv? Någonsin?"

Jag vill starta varje dag med en halvtimmes meditation enligt denna enkla modell. Inga mantran, ingen musik, inte nåt. Bara vara i stillhet rakt upp och ned. 

Den var den 14 april 2001. Jag var 25 år, glad och förväntansfull. Våren stod för dörren och det kändes som att livet lekte. Jag hade knappt ett år tidigare lämnat ett längre förhållande bakom mig som varat i över 8 år. Det var lördag och jag såg fram emot en utekväll på krogen tillsammans med två av mina dåvarande vänner. Inte anade jag då att kvällen skulle sluta på ett helt annat sätt än jag hade kunnat föreställa mig - på ett sätt som gjort att jag under alla dessa år önskat att jag aldrig hade gått ut på krogen den där kvällen. Inte heller hade jag kunnat föreställa mig att det skulle ta mig 19 år att våga berätta om vad som hände.

Idag är det på dagen 19 år sedan jag blev våldtagen.

Metoo briserade hösten 2017. Allt kom tillbaka för mig igen. Minnena, skammen, smärtan. De inre ärren skaver och river obekvämt inuti mig så fort jag tänker på det som hände, på krogen Harrys i Örebro natten mellan den 14 och 15 april 2001. På en smutsig toalett efter att musiken tystnat och gästerna börjat köa för att ta sig ut och bege sig hemåt i natten. Där och då försvann en del av det som var jag. En del av mig gick sönder och kommer aldrig någonsin att kunna repareras helt igen. Den natten tog skammen greppet om mig och har inte lämnat mig sedan dess. Otaliga timmar i terapi har läkt, men inte helt. Ända sedan hösten 2017 har jag vetat att jag måste berätta min berättelse. Det har tagit mig till idag att ta det steget.

Tidigare på kvällen hade jag pratat med en man i baren. Jag tyckte att han var trevlig och väldigt attraktiv. Han bjöd mig på en drink och flirtade rätt öppet med mig. Jag kände mig glad och lite smickrad. Men ganska snart kom en av mannens vänner fram till mig och berättade lite diskret att jag borde gå därifrån. "Vet du att han har en höggravid flickvän där hemma som ska föda vilken dag som helst?" Så fort jag hörde detta var intresset över för min del och jag lämnade honom, hans vänner och baren och spenderade resten av kvällen tillsammans med mina två vänner på dansgolvet.

När nattklubben stängde klockan 02.00 och musiken tystnat tog sig alla som var kvar mot utgången och garderoben för att hämta ut sina jackor. När jag var på väg för att ställa mig längst bak i kön så grep mannen tag i mig. Han stod precis utanför en handikapptoalett. Han viskade nåt i mitt öra i stil med att nu ska du få det du ville ha. Sedan drog han in mig på toaletten, låste dörren och höll fast mina händer bakom min rygg och tryckte upp mig mot väggen. På den där toaletten, den där smutsiga och sunkiga toaletten var det som om jag lämnade min kropp och svävade ovanför och såg allt i slow motion uppifrån. Det var som om jag tillfälligt lämnade min kropp för att det som hände var för svårt att ta in. Efteråt kände jag mig lika smutsig som toaletten och den känslan har varit svår att tvätta bort sedan dess.

När han var klar och lämnade mig tog jag mig på nåt sätt ut. Det var som att det inte längre var jag som fick mina ben att gå. Jag var inte längre rädd, bara helt tom. Han hade tagit en del av mig och den delen har jag aldrig sett igen sedan dess. Apatiskt rörde jag mig helt lugnt medan jag hämtade min jacka i garderoben och tog mig ut till utsidan. Där stod en av mina vänner och väntade på mig. När hon såg mig så kunde jag se i hennes ögon att något med mig var allvarligt fel. Skräcken i hennes ögon fick mig att börja komma tillbaka till verkligheten.

Innanför denna vägg ägde övergreppet rum. En del av min läkning har varit att gång på gång besöka platsen för att ta tillbaka den och göra den mindre laddad.

De var få personer som jag sedan berättade vad som hänt för. Skammen var för stor. Trots att jag förnuftsmässigt visste att jag inte hade orsakat det som skett så har jag under alla dessa år känslomässigt känt att det som hände på nåt sätt var mitt fel. Att jag förtjänade det. Av de få som jag beslutade att berätta för så var det flera av dem som reagerade väldigt, väldigt märkligt. Jag vet nu att de var formade av den då rådande - och fortfarande rådande - tystnadskulturen. Sånt här ska vi inte prata om. Sånt här ska man inte ta fram i ljuset utan glömma så fort som möjligt. Låtsas att det aldrig hänt. Några som jag berättade för har aldrig nämnt det som hänt efter tillfället då jag berättade. Den andra vännen som var med mig på kvällen ställde frågan "Vad har du nu gjort?" till mig när hon kom ut från krogen och förstod att nåt hänt mig. Ja, vad hade jag gjort?

När övergreppet skedde och tiden efter visste jag inte att det beteende som jag hamnade i är den allra vanligaste reaktionen som inträffar vid ett sexuellt överfall. Jag hamnade i det som kallas för frozen fright, ett tillstånd som ungefär 70% av alla som utsätts för våldtäkt hamnar i. Jag gjorde inget motstånd under själva övergreppet. Jag skrek inte, jag försökte inte ta mig loss. Jag har bannat mig själv efteråt så många gånger för att jag inte stoppade det som hände. Varför ropade jag inte på hjälp? Varför använde jag inte alla krafter jag hade för att försöka ta mig loss? Varför försökte jag inte skada honom för att få stopp på det som skedde? Det var som att varenda cell i min kropp gick in i ett förstelnat läge där jag var helt handlingsförlamad. Kroppen och själen spelade död för att på så sätt skydda mig så gott det gick i den hjälplösa situation jag befann mig i. Jag lämnade känslomässigt det som hände. Jag tror själv att jag gjorde det för att det var för svårt att ta in. Jag vet att jag tänkte att jag borde göra motstånd, jag ville skrika på hjälp men rösten ville inte lyda, det kom inget ljud. Jag var livrädd för vad han kunde vara kapabel att göra om jag försvarade mig. Kanske skulle han skada mig ännu mer.

Dagen efter gjorde jag det som jag lärt mig att man ska göra. Jag gick till polisen och anmälde det som hänt. Mannen hade tidigare under kvällen sagt sitt namn och berättat vart han jobbade, på en liten special-butik i Örebro med inte alltför många anställda, så det var enkelt för polisen att hitta vem han var.

När jag förhördes av två poliser var det som att utsättas för ännu ett övergrepp. Det var oerhört obehagligt. Poliserna ställde frågor till mig som antydde att de ändå tyckte att jag hade bidragit till det som hänt. Att min klädsel, att jag hade druckit alkohol, spelade roll var tydligt eftersom många av frågorna handlade om det. Även hur många jag hade haft sex med ville de veta. Väldigt många av frågorna handlade om att ta reda på om jag på nåt sätt lockat mannen att göra det han gjorde mot mig. Eller var det inte nåt som jag ändå hade varit med på? Den vän som såg mig direkt efteråt blev även hon kallad till ett långt förhör där de frågade ut henne under närmare två timmar. Jag satt utanför polisstationen och väntade på henne och minns att jag tänkte att något måste blivit fel. Varför skulle hon annars förhöras så här länge? När hon till slut kom ut kom hon med nedfälld blick och berättade att hon kände sig så dum. De hade ställt frågor som fick det att låta som att hon tyckte att det var jag som hade lockat mannen att göra det han gjorde mot mig. Jag hade ju trots allt flirtat med honom tidigare under kvällen. Hon fick ingående beskriva vilka kläder jag hade haft på mig samt om jag brukade flirta med främmande män när jag var ute på krogen. Hon intygade mig att hon inte på nåt sätt tyckte att det var mitt fel, men hon mådde oerhört dåligt över att de fått det att låta så på henne under förhöret genom de frågor de ställt henne och hon fått svara på.

En tid senare när jag ringde upp polisen för att höra hur det gick med anmälan fick jag veta att mannen som jag hade anmält hade blivit uppringt på sitt jobb. Han hade förnekat att detta hänt. De såg ingen vits med att kalla in honom till förhör. Jag blev ingående förhörd i mer än en timme, min kompis i närmare två timmar. Han som var anklagad blev endast uppringt per telefon. När mannen förnekade det han var anklagad för så lades ärendet ned. Han hade medgivit att han var på platsen och att han träffat mig, men förnekade våldtäkten. Eftersom det inte fanns några vittnen till själva övergreppet så valde polisen att lägga ned utredningen utan att ens kalla in honom till förhör.

När jag skulle skriva detta inlägg, efter alla år som passerat, så googlade jag mannen (hans fullständiga namn stod i min polisanmälan). Det var inte svårt att hitta honom. Via bland annat Allabolag, Ratsit och Facebook kunde jag få fram fakta om honom. Det visade sig att han blev pappa till en dotter en dryg månad efter att han våldtagit mig. Hans dotter fyller snart 19 år.

Under alla år som passerat har jag funderat om det kanske ändå inte var så som polisen ville få det att låta som. Att det som hände ändå hade berott på mig. Jag har funderat mycket på det genom alla dessa år. Hur kommer det sig att det är vi som blivit offer för sexuella övergrepp som bär skuld och skam medan förövaren verkar gå fri från detta? Idag berättar jag min historia för att jag från och med nu tänker lämna skuld och skam där den hör hemma - hos mannen som våldtog mig.

Varför berättar jag? Varför kan jag inte bara vara tyst och gå vidare som att det aldrig hade hänt. Jag har försökt göra så. Under alla år har jag försökt. Jag har även gått i terapi. Jag har besökt platsen där det skedde, allt för att kunna läka och gå vidare. Men så länge jag är tyst är jag själv med och bidrar till att tystnadskulturen får fortsätta existera. Till att övergrepp får fortsätta att ske, gång på gång, dag efter dag. Visste du att det begås 100 våldtäkter varje dag i Sverige, varje dag året om?*

Om inte jag vågar berätta, vem vågar då? Vi är alldeles för många som varit med om i princip samma sak som jag var med om. Kanske är någon del i berättelsen annorlunda. Kanske är förövaren någon som kvinnan känner (det är vanligare), kanske äger övergreppet rum i hemmet (även det är vanligare). Men oavsett detaljerna så är vi många, oerhört många kvinnor som utsätts för sexuellt våld - av en man. Jag vill med min berättelse ge en röst åt alla de kvinnor som ännu inte orkat berätta. Jag vill ge röst åt dem som kanske inte ens förstått att det de varit utsatta för är ett övergrepp. Ju fler vi är som berättar desto mindre utrymme finns det för att sexuella övergrepp kan få fortsätta i den omfattning det gör idag. Jag har fått nog nu. Jag tänker inte vara tyst längre.


* 100 våldtäkter begås i Sverige - varje dygn.