När livet blir suddigt

Jag tappar fotfästet och balansen sätts helt ur spel. Känslan av att mattan under mina fötter dras undan och i ett ögonblick känns det som att livet aldrig mer kommer bli sig likt. Sen, när fötterna landar på marken igen klarnar saker och livet blir begripligt igen. Jag befinner mig där. Då när fötterna ännu inte nått trygg mark.


Igår hände det som inte fick hända. När jag kom till vår gård såg jag den direkt. Ett metalliskt glitter i den annars gröna skogen. Skogsmaskinen. Den som jag hade hoppats aldrig behöva se här. Några timmar senare var det ett stort öppet sår. Jag är i chock och tårarna verkar aldrig sluta rinna. Allt är overkligt och känslorna påminner starkt om de dödsfall som jag upplevt i mitt liv. Korta stunder glömmer jag det hemska som hänt, för att sen översköljas av en gigantisk våg av djup, djup sorg. 

Även om jag visste. Jag kunde inte rädda allt som jag ville. Fick prioritera och smärtsamt inse att jag skulle behöva välja bort. Igår försvann 10 hektar av skog 700 meter från vår gård. Vägen jag vandrat varje dag denna sommar kommer inte längre vara vad den varit. Ett kalhygge är som en dödszon. Kommer för alltid påminna mig om mina egna begränsningar och det jag inte lyckades med.

Jag kan inte sluta tänka på jämförelsen att detta är mord. Allt det liv som fanns här i skogen. Allt levande som växte här. Alla djur som bodde och vistades här. Rådjuren, älgarna, lodjuret, grävlingen, rävarna. Alla skyddsvärda arter som tagit decennier för att få rätt förutsättningar för att få växa här. Humlorna, bina, alla skalbaggarna, maskarna, fjärilarna, grodorna, paddorna och ormarna. Nu är där en död zon. 

Vad är människan? Varför leker vi Gud och tror oss stå över allt annat liv på Jorden? I mig klingar orden om och om igen: Detta är inget annat än brutala mord.  I plural. En avrättningsplats. En krigszon.








Vill du få mer inspiration kring hur du kan leva mer hållbart? Följ Saras Eviga på InstagramFacebook och YoutubeVälkommen! 

Vill du läsa mer om livet på vår gård så följ mig på Instagramkontot rden i Bergslagen. Där berättar jag om stort och smått gällande det hållbara livet på vår 1700-talsgård. 

CONVERSATION

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.