I slutet av september inträffade höstdagjämningen. En dag som de allra flesta inte vet vad den betyder. Det är bara ett ord i almanackan som står där utan att vi tänker närmare på vad det betyder.
När höstdagjämning inträffar så är dag och natt lika långa. Det är brytpunkten då mörkret sedan tar över mer och mer ända tills vi når vintersolståndet i slutet av december, då allt vänder och det blir ljusare och ljusare igen fram till vårdagjämningen runtomkring den 20 mars. Efter det så är dagarna längre och nätterna kortare och ljuset fortsätter att växa ända fram till sommarsolståndet då dagarna är som längst och vi badar i ljus. Så går ett år och rullar på i dessa fyra cykler som vi valt att dela in i årstider.
.jpg)
Men vad betyder egentligen höstdagjämning? Idag bryr sig få om dessa skiftningar i naturen. Vi jobbar på i samma takt året om och tar ingen notis om hur naturen går ned i vila. Men många känner av det i sina kroppar. Vi är många som upplever att energin inte riktigt räcker till. Trötthet är vardag. Vi orkar helt enkelt inte lika mycket som vi gör under den ljusare delen av året. Många med mig upplever att energin sinar under hösten och ända fram till vårdagjämningen.
Vi människor är en del av naturen. Vi tänker sällan på att vi behöver gå ned i varv och vila under årets mörkaste period, vilket växterna och djuren gör.
Kanske behöver vi blicka inåt och möta vårt eget mörker?
Vi bär alla på mörker och ljus. Vi favoriserar gärna ljuset och vill helst glömma bort och blunda för det mörka. Låtsas att det inte finns. Men varken ljus eller mörker är ont eller gott, bra eller dåligt. Det bara är och båda behövs.
En klok person sa till mig att det är i det mörkaste av mörka som frön gror. På ett sätt är mörker det som inger mest hopp. Det är där allt börjar. När vi sår frön gör vi det i mörk jord. Mörkret är förutsättningen för livet.
I naturen så skiftar växterna och träden och mycket av det ovan jord vissnar och dör. Faller till marken. Det vi inte ser är att näringen går ned i trädens och växternas rötter där det bidar sin tid under den kalla vintern.
Precis som växterna och djuren så tror jag att vi behöver sakta in och låta näringen gå ned i jorden. Vi behöver jorda oss. Komma närmare vår innersta kärna. Komma närmare Moder Jord. Stilla oss. Själv gör jag det rent konkret genom att ta av mig skor och strumpor och gå barfota. Då känner jag livets puls i hela kroppen.
Vad behöver du släppa taget om?
.jpg)
Vill du få mer inspiration kring hur du kan leva mer hållbart? Följ Saras Eviga på Instagram, Facebook och Youtube. Välkommen!
Vill du läsa mer om livet på vår gård så följ mig på Instagramkontot Gården i Bergslagen. Där berättar jag om stort och smått gällande det hållbara livet på vår 1700-talsgård.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.