Yoga och meditation i fjällen

Att tillbringa närmare fyra timmar per dag i medveten närvaro i form av yoga och i meditation - det går inte med ord att ens försöka sig på att beskriva känslan! Jag börjar mer och mer tro att själva meningen med livet faktiskt är det, att vara medvetet närvarande. Här och nu och inte då och sen. När jag är här, precis här där jag är och är närvarande i det som är precis just nu - då är mitt liv precis så som det ska vara. Det spelar ingen roll om jag går igenom svårigheter eller har den mest glädjefyllda dagen. Om jag är medvetet närvarande så lever jag mitt liv så som det är, och det är så jag vill leva!

Under veckan i fjällen ramlade insikt efter insikt ned i mig. I tystnad och yoga landade jag verkligen i mig själv. Här nedan har jag försökt mig på att sammanfatta några av de insikter som landade i mig under denna vecka. 

    Att leva enkelt för mig är att ha privilegiet att kunna äta mat som gör mig gott. "Riktig" mat utan kemiska och artificiella tillsatser och konstigheter, som stärker min kropp och mitt sinne. Att leva enkelt för mig innebär att jag tar mig tiden att laga bra mat för min kropp och mitt sinne. Att unna mig bra mat.

    Att leva enkelt för mig är att få sova tillräckligt varje natt. Jag behöver mina 7-8 timmars sömn, det är något jag vill prioritera och jag känner tacksamhet när jag får tillräckligt med sömn.  

    Att leva enkelt för mig är att unna mig vila och återhämtning mitt i en stressig vardag. Att ta en tupplur på 10 minuter. Att stanna upp och bara andas, djupa andetag som sprider sitt lugn i mig.

    Att leva enkelt för mig är att låta kroppen få röra på sig. Promenera, träna, använda min kropp. Yoga. Dansa. Jag har aldrig kunnat dansa trots att jag verkligen velat. Musiken, takten och rörelserna har inte kommit naturligt för mig. Men i den frigörande dansen är jag fri. Jag rör min kropp så som den vill röra sig. Helt utan pekpinnar och dömanden. Utan skam eller tankar på hur jag ser ut och om det är vackert eller fult. Jag bara går in i min kropp och i musiken. Att våga ge mig hän, släppa mig fri. Sedan kursen dansar jag så gott som varje dag. Det är det perfekta avbrottet när jag sitter och skriver.

Att vara i nuet. Här och nu. Göra en sak i taget. Andetag för andetag. Motsatsen till många bollar i luften, alltid någon annan stans i tankarna. Alltid på väg. Istället stilla. Lugn. Närvarande. Släppa tankar på det som varit, och oro över det som ligger framför. Att istället välkomna tillförliten till livet. Att allt är som det ska vara. Det svåra går över. Livet är i ständig förändring. Bra stunder ersätts av svåra, som ersätts av bra. This too shall pass.

Vila i tomrummet. Uppmärksamma det som är mellan ut- och inandning. Stanna i det. Känn sedan en inandning naturligt födas. Uppmärksamma det lite kortare tomrummet som kommer efter inandningen innan nästa utandning kommer. I dessa mellanrum är allting stilla. Här kan jag landa.

Vissa saker vill dra mig bort från enkelheten och nuet. Mobilen är en sån. Denna lilla på många sätt fantastiska apparat som så gott som alla numera bär med sig under dygnets alla vakna timmar (vissa har den bredvid sig till och med nattetid). Mobilen, så full med lockelser. Så full av distraktioner. Om jag ska klara av att vara närvarande behöver jag medvetet välja bort mobilen under stunder varje dag. Lägga den på hyllan, sätta den i flygplansläge eller helt enkelt stänga av den för att inte annars distraheras av mobilens alla lockelser.  

Tålamod är nyckeln till glädje. Att inte stressa med barnen. Inte alltid skynda vidare. Att mer lyssna in deras takt och följa den. Jag tar ett djupt andetag och övar på tålamodet. Det tar jag med mig in i denna höst. 

Plötsligt hittade jag tillbaka till skrattet. Det där förlösande gapskrattet som bara bubblar upp. Den befriande känslan som infinner sig när skrattet kommer.

Tacksamhet är livets största, nyckeln till så mycket. Att se vad jag har, och släppa tankarna på det jag inte har, det jag inte är, det jag inte klarar av. Känna tacksamheten för att jag är jag. Allt jag gått igenom, allt som jag kämpat med genom åren. Trots att vissa perioder varit så svåra så hjälpte även de mig att formas till den jag är idag, och det hade jag inte velat vara utan. Svårigheterna har gjort mig ödmjuk, gjort mig tacksam. Att välja att se livet med tacksamhet förändrar så mycket. Gör livet så mycket mer rikt.

Döden. En naturlig del av livet. Att dö och att födas. Två självklara delar av livet. Födelse och dödelse.  Att våga släppa rädslan för döden. Våga möta den och välkomna den. Jag vill göra döden till en naturlig del av mitt liv. Död är också avsked, alla avslut i livet, stora som små. Jag vill tillåta mig att sörja när något tar slut. Varje andetag består av liv och död. Varje inandning är födelse, varje utandning är något som dör. 

Livet älskar dig. Livet älskar mig. Livet vill mig. Tillit.