Så kom dagen då vi fick tillträde till vår gård. En liten Bergsmansgård i Bergslagen. Stugan. Lantstället. Platsen vi vill vara på. Kärt barn har många namn.
I fredags, den 27 november gick köpet igenom och vi fick nycklarna. Det var på dagen exakt 10 år efter att vi flyttade in i huset vi nu bor i, vårt permanenta boende som vi också älskar väldigt mycket. Att datumen samstämde ser jag som ett tecken. This was meant to be. Det här var platsen vi väntat på under alla de dryga 10 år som vi letat efter en stuga. Alla år som vi gått på stugvisningar, alla helger vi tillbringat på att leta efter det som skulle komma att bli just vår pärla. Detta är platsen där vi vill spendera vår lediga tid. En plats där vi vill vara, där vi kan finna ro och harmoni. Ett andrum att åka till när vi är lediga för att få byta miljö, komma närmare naturen och bara vara.
Gården är byggd i slutet av 1700-talet. Historien om vem som den byggdes för och varför har säljaren forskat i och vi kommer få den berättelsen i skrift inom kort. Jag ser fram emot att kunna dela berättelsen med er så småningom.
Han som bott här de senaste 20 åren är snickare och har med varsam hand renoverat och restaurerat upp gården. Lerklining på väggarna, målat med linoljefärg. Original fönster bevarade och på nedervåningen med en extra båge och glas för att få två glas och därmed värmen att hålla bättre. Fönstren på övervåningen är förberedda för att göra detsamma med, både glas och bågar finns redan.
I de flesta rum finns original trägolv kvar från 1700-talet. Där huset byggts om har de gamla plankorna varsamts flyttats för att bli tak istället för golv o.s.v. Allt för att ta tillvara på det man har. Det finns fyra eldstäder varav tre är från när gården byggdes; en bergslagskamin och två vedspisar. Den förra ägaren har även installerae en ny eldplats med braskasett. Två av eldstäderna behöver renoveras för att vara eldningsbara (bergslagskaminen samt vedspisen på övervåningen) och detta blir vårt första projekt att ta tag i. Vi vill att alla fyra eldstäder ska gå att använda.
På en sån här gård finns alltid jobb att göra. Vi ser fram emot att sakta fortsätta den varsamma renoveringen för att så småningom få bättre vinterbonat även på övervåningen, så småningom bygga toalett och dra in värme i form av vattenvärme. Vi tänker att vi ska isolera med antingen lekakulor eller skumglas (Hasopor) under golvet i ytterligare ett av de tre rummen på nedervåningen och samtidigt lägga in värmeslingor för att kunna koppla in vattenvärmepump. Då får vi både värme och varmvatten i ett. Den fula pumpen kan sättas i uthuset och vi behöver varken se eller höra den. Det är redan förberett och lagt värmeslingor i storstugan, det största rummet på nedervåningen. Detta kommer bli så bra.
Redan samma kväll som flyttlasset gick åkte vi och köpte en kubikmeter ved av en man i närmaste byn. Dagen efter hjälptes hela familjen till att bära in all ved, vilket gav både träning och massa frisk luft! Här vill man bara vara och dessa sysslor blir vårt liv. Inte ett nödvändigt ont. Inte mellanrum som bara måste bli gjort, undangjort. Utan livet. Att bara få leva. Att bara få vara.
Ni som vill följa med på vår resa med denna gård är varmt välkomna att följa mitt konto @garden.i.bergslagen på Instagram. Från början hette kontot @torpet.2020 men eftersom detta inte är ett torp så var ett namnbyte nödvändigt.
Natten mellan lördag och söndag kom snön. Som för att hälsa oss välkomna. Och för att ge den där fina julstämningen. Jag är så tacksam. |
Lyckan att äntligen få nycklarna till vår gård. |
Alla juldekorationer har jag köpt på loppis. |
Uthuset. Även det är vinterbonat. |
Jordkällaren ligger under uthuset. Här ska jag så småningom förvara alla mina syrade grönsaker tänkte jag. |
En vacker jul-dekoration fyndad second hand passade bra i ett av fönstren. |
Mörkret är verkligen något helt annat ute i skogen än inne i stan. |
Det märks att ett av förra ägarens största intresse var trädgårdsarbete. |
Baksidan av uthuset består av en vedbod och ett förråd. |
Växthuset. |
Fler juldekorationer fyndade på loppis. Den vackra pinnen hade säljaren lämnat kvar i ett av fönstren. |
Här är berättelsen hur vi hittade denna pärla.
Den 11 oktober beslutade jag och min älskade för att spontant åka och kolla på en gård som kommit ut på Hemnet dagen innan och som skulle ha visning en vecka senare. Barnen stannade hemma själv då de blivit lite trötta på att gå på stugvisningar var och varannan helg. Vi hade väldigt nyligen innan budat på en stuga där vi förlorade budgivningen (Jag är så, så tacksam för det idag för den är ljusår från denna gård!)
När vi kom till gården insåg vi att det verkligen var mitt i skogen. Det kändes konstigt att bara smyga förbi med bilen utanför utan att säga varför vi var där då ägaren var ute på gården i sin trädgård. Så vi gick ut och jag sa som det var. Det hela slutade med att ägaren gav oss en privat visning. Han berättade vad han gjort sedan han flyttade in där för nästan exakt 20 år sedan. Han var snickare och var mån om att bevara huset i samma känsla som det en gång byggts i slutet av 1700-talet. Att renovera enligt gamla metoder där kvalitet är något helt annat än dagens moderna byggmetoder.
När jag gick över golven var det som att tiden stannade. Jag kommer aldrig att glömma. Jag bara visste att det här var rätt. Det här var stugan vi letat efter under alla dessa år.
En vecka senare, söndagen den 18 oktober, var visningen. Det var väldigt många som var där. Vi hade försökt lägga ett bud innan för att göra upp köpet innan visningen, men det ville inte säljaren. Pirret i magen. Skulle det bli vårt eller var det fler som kände som vi och som var beredda att buda högre än vi kunde göra? Sedan följde två dygn som kändes som en evighet. Det var totalt fyra budgivare.
Två dygn senare bestämdes att vi skulle få åka ut till säljaren, så på onsdag morgon träffade vi säljaren och mäklaren på plats. Det var tredje gången vi var här. Vi ställde en massa frågor vi hade till säljaren. Sedan gjorde vi upp en muntlig överenskommelse att vi skulle skriva på köpekontraktet på kvällen. Det verkade som att vi vunnit budgivningen, men samtidigt vet jag av erfarenhet att inget är klart förrän pappren är påskrivna. Vi firade genom att säljaren bjöd på kaffe och när vi körde hem den där morgonen den 21 oktober var så surrealistisk. Hela dagen gick vi som på nålar. Tänk om någon lade över vårt bud nu när vi var så nära att allt var klart. Klockan 18.30 träffades vi på mäklarens kontor och vi skrev på köpekontraktet. Nu kunde vi pusta ut! Denna gård var vår!!
Mäklaren skrev ett preliminärt datum för tillträde och kollade om det funkade för oss. 27 november 2020. Jag fick gåshud när jag såg datumet. Det var på dagen exakt 10 år efter att vi fick tillträde till huset vi nu bor i och som vi älskar så mycket. This was meant to be!
Vill du få mer inspiration kring hur du kan leva mer hållbart? Följ mig på Instagram, där heter jag Saraseviga.
Gilla och följ Saras Eviga på Facebook. Där delar jag länkar till alla nya blogginlägg jag skriver så du inte missar dem, men också annat som har med hälsa och en hållbar livsstil att göra. Välkommen!
Vill du boka mig som föreläsare? Mina specialområden är skadliga kemikalier i vår vardag, och jag har stor erfarenhet av att utbilda förskolepersonal i hur man skapar en giftminimerad miljö på förskolan. Jag riktar mig både till privata grupper och offentlig sektor.
Jag ger även inspirationsföreläsningar inom hållbar livsstil samt kostens betydelse för hälsan. Vänligen kontakta mig på sarajohansson1976@gmail.com så utformar jag ett seminarium som passar för just er. Jag skickar offert.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.