Solen, ljuset och doften av sommaren.

Min älskade syster som bor på Cypern sedan många år tillbaka har fått barn och jag har blivit moster för allra första gången. Det är stort. Riktigt stort. I början av oktober föddes en ny världsmedborgare! I helgen var det äntligen dags för mig att få träffa denna lilla krabat. De senaste sex veckorna har jag fascinerats av hur mycket det går att älska en annan människa, fastän vi aldrig ens mötts. Det var veckor av otåligt väntande innan dagen var här när jag skulle få åka och träffa detta lilla barn. Nu är jag här. Jag har smitit iväg från det gråa, mörka november-Sverige och flytt till solen och värmen.

Ni som fortfarande är kvar där hemma i Sverige. Kan ni föreställa er detta:

Fjärilar. Blommor i alla regnbågens färger. Doften. Kommer ni ihåg doften av sommar? Och solen. Morgonsolen som värmer upp en kall mark efter en fuktig natt. Solen mitt på dagen som gassar och gör så att ögonen måste kisa. Och eftermiddagssolen en sensommardag, med långa skuggor och ett lugn som inte infaller någon annan tid på dagen. Det är som att luften är lite tjockare på eftermiddagen, den där tiden just innan eftermiddag ska gå över i kväll. Vinden är stilla. En ödla som springer förbi framför mina fötter.

Jag saknar min familj som är kvar där hemma. Saknar ljudet av barnen. Pussarna, kramarna. Jag saknar att krypa upp i soffan på kvällen med min sambo och mysa efter en hektisk dag. Men jag saknar INTE mörkret, kylan, det gråa. Tröttheten av att nästan aldrig få riktigt dagsljus.

Som så mycket annat i livet är den här resan så mycket. Fantastisk på många sätt, smärtsamt jobbig på andra. Precis så som det ska vara.

I sista stund innan avfärd, kom böckerna som jag hade beställt och som skulle få vara mitt sällskap under resan.

De här böckerna håller jag på att plöja under min resa: - Badskumt, av Katarina Johansson, - Makt, plast, gift & våra barn, av Ethel Forsberg - Den flamsäkra katten - Om kemisamhället, hälsan och miljön, av Anna Froster, Magnus Hedenmark och Roger Olsson. Recension av böckerna kommer inom kort.

Cypern är känt för sina katter. Den här ulliga krabaten tittade nyfiket och lite skeptiskt på mig när jag tog fram kameran.

Det var framförallt lukten som slog mig mest när jag kom hit. Lukten av sommar. Av blommor.

Det blir långa promenader dagligen. Jag tankar sol och ljus.

De här skyltarna som sitter på varenda palm här var inte riktigt lika trevliga att läsa. Det liksom förtog känslan av naturens renhet. Det gör så ont i hjärtat när jag gång på gång inser hur vi håller på att ta kål på oss själva. Mänskligheten själv är på väg att gräva sin egen grav.

Än blommar det här på Cypern, även om man kan se att blomningstiden snart är förbi. Känns som augusti månad i Sverige ungefär.

Mera katter.

Och mera blommor.

Min systerdotter sovandes i vagnen efter en härlig promenad på dryga två timmar igår.

Som den evangelist jag är gällande ett giftminimerat leverne så höll jag på att sätta maten i halsen när jag fick syn på den här sleven hemma hos min syster och hennes man. Den har använts till att fiska upp pommes frites ur den kokheta fritörgrytan. Plasten har smält och bildat bubblor likt varbölder i plasten. Min syster är för övrigt väl medveten om plastens tvivelaktighet för vår hälsa och vår miljö, och har under sin graviditet tagit stora och viktiga steg mot en giftminimerad vardag. Men just den här sleven hade liksom blivit kvar som en kvarglömd skatt från en tid då plasten var kung i köket. Behöver jag säga att den numera är utbytt mot en variant i rostfritt stål?

Baksidan av sleven.

Jag fick låna min systers yogamatta i morse och kunde köra ett pass ute i det fria. Få känslor slår detta, att yoga utomhus. Det är som att sinnet uppnår en högre dimension, att jag känner mig ett med naturen. Ett pass med yoga lär det bli varje morgon framöver under resten av min resa. Fyra morgnar till.

Namaste.

I yogan finns tid att stanna upp. Att verkligen se det som finns runtomkring dig. Att uppleva med alla sinnen.

Vila i "hunden". OBS: Alla bilder från yogan är tagna efter mitt yogapass.

Promenad igen i eftermiddag. Träd med gigantiska kottar.

På min väg genom livet.

Jag samlar kottar till barnen att ge då jag kommer hem.

Kan ni känna värmen i ryggen av eftermiddagssolen?

När jag såg denna lilla blomma tänkte jag på att det är så lätt att rusa genom livet. Alltid bråttom. Alltid på väg. Hur mycket missar vi när vi springer genom livet? De små miraklen. Den här blomman var ca 8 mm stor. Jag var på väg att inte se den. Men så böjde jag mig ned och såg skönheten.

Kaktusar.

Ljuset och skuggorna av eftermiddagssolen. Lugnet. Stillheten.

Vill du få tips och idéer hur du kan minska på de skadliga kemikalierna i din vardag? Följ mig på Instagram för kontinuerlig inspiration. På Instagram heter jag saraseviga.

Gilla Saras Eviga på Facebook så missar du inte när det kommer upp nya inlägg här på bloggen.