Vemodiga september

För mig är september månad starten på hösten. Jag älskar den krispiga luften, solen som står lågt, de vackra färgerna som börjar utkristallisera sig på träden. I mitt tidiga vuxenliv var det här den absolut värsta tiden på året. Ni som följt mig under några år vet att jag led av återkommande höstdepressioner när jag var yngre. Rädslan för att drabbas igen låg alltid som ett stort hotfullt moln i min tankevärld denna tid på året. Men sakta, sakta har min bild av hösten förändrats. Från att ha önskat att årstiden inte fanns, att vilja något annat än det som var, så började jag sakta kunna se ljusglimtarna med denna årstid. Jag började sakta att upptäcka färgernas skiftningar och ljuset som är så speciellt denna tid på året.


Rädslan för att bli sjuk finns fortfarande med mig trots att det är närmare 20 år sedan sist jag drabbades, men den dominerar inte längre. Idag ser jag det vackra i det sköra. Jag ser skönheten i vemodet som jag känner denna tid på året. För mig är det här en tid av förändring och transformation. Att ha tillit till livet även de dagar då det blåser och när allt känns ovisst.

Hösten innebär död på så många sätt. All grönska som sommaren burit med sig börjar sakta att dö. Träden ska snart släppa sina löv. Men långt där inne i trädens kärna har redan knoppar bildats för det nya som ska komma till våren. Något måste dö för att något nytt ska komma. Det är vemodigt och i detta bor något obeskrivligt vackert. Att släppa rädslan för döden innebär att jag kan ge plats åt mer liv i mig. Kanske är det för att jag på riktigt accepterar denna årstid för allt vad den är som den idag är det vackraste jag vet. 

Sommaren har alltid varit något prestationsinriktad för mig. Det är något med sommaren som stressar mig. Alla "ska" älska sommaren, men jag trivs inte när det är för varmt. Jag gillar inte gassande sol. Jag mår bäst i skuggan och inte i direkt solljus. På hösten tillåts jag att landa efter sommaren. I naturen kan jag grunda mig, landa. I skogen trivs jag som allra bäst den här tiden på året. Till ljudet av fågelkvitter och susande träd. Här vill jag vara. I stillheten i naturen kommer jag närmare mig själv på djupet. Här hittar jag tillbaka till min kärna, mitt sanna jag. 

Jag hade förmånen att få tillbringa de två första dagarna i september på en väldigt vacker plats där jag verkligen kunde landa och till fullo ta in att hösten är här. Bilderna nedan får tala för sig själva.












Vill du få mer inspiration kring hur du kan leva mer hållbart? Följ mig på Instagram, där heter jag Saraseviga.

Gilla och följ Saras Eviga på Facebook. Där delar jag länkar till alla nya blogginlägg jag skriver så du inte missar dem, men också annat som har med hälsa och en hållbar livsstil att göra. Välkommen!

Vill du boka mig som föreläsare? Mina specialområden är skadliga kemikalier i vår vardag, och jag har stor erfarenhet av att utbilda förskolepersonal i hur man skapar en giftminimerad miljö på förskolan. Jag riktar mig både till privata grupper och offentlig sektor. 

Jag ger även inspirationsföreläsningar inom hållbar livsstil samt kostens betydelse för hälsan. Vänligen kontakta mig på sarajohansson1976@gmail.com så utformar jag ett seminarium som passar för just er. Jag skickar offert.

CONVERSATION

0 kommentarer:

Skicka en kommentar